Bläää!

Den här sommaren har verkligen inte varit en bra sommar, på så många plan.
Jag har varit stressad utan att faktiskt egentligen veta varför, det har inte funnits några pengar att göra något roligt, vädret har varit skit och min älskade katt kissar blod igen och måste till veterinären. Han började ju igen för någon månad sedan men då var det bara ett par gånger och sedan slutade det igen.

Nu har han börjat igen och det blir bara värre, så imorgon måste jag försöka hitta en veterinär som går med på faktura. Något jag tvivlar på då de flesta veterinärer inte godkänner fakturor i grunden samt med min skuldsanering.

Fasiken! Har inte 2500 kr som självrisken kostar och jag vet att det kommer kosta så mycket eftersom det kostade över 3000 kr förra gången han fick detta. Antar att undersökningen blir den samma.

Har varit så grymt omotiverad till att blogga med tanke på hur allt varit men jag ska försöka komma igång igen. I grunden så skriver jag ju detta för min egen del, som någon form av kom-i-håg och dagbok. Jag går ibland tillbaka och läser lite för att drömma mig bort eller för att komma ihåg någon detalj.

Jag kan i alla fall meddela att ingen än så länge gått vilse, vi har inte kört fel, ingen har skadat sig eller något annat som vi annars brukar kunna fixa till. Se bara på förra årets inlägg.

Just nu jagar jag veterinärer som mot all förmodan möjligen kan tänka sig att ta besöket på faktura för att jag ska kunna ta katten till läkaren.

Hoppas ni får en bra helg allihopa.

Som om det inte är kämpigt ändå liksom?

I tisdags kom T´s kompis från Gbg hit. En kompis hon lärde känna på filmlägret hon var på för två år sedan. Jättekul!
Men när vi skulle köra ut från parkeringen så small det ju till i ena bakdäcket och det blev trögt att både syra och köra. Givetvis så hade jag fått punktering, om om jag inte har det kämpigt ändå liksom? Givetvis ett av de däck som var nytt. Kan man bli annat än arg och frustrerad?

Tyvärr verkar det vara skadegörelse då saken som satt i däcket verkade ha stått ”lutad” mot hjulet och när jag sedan började backa så åkte den in. Alltså jag blir tokig på sådant.

Bara att ställa sig på en annan ledig parkering där det fanns mer plats för däckbyte och försöka slänga på reservhjulet. Första bulten gick jättebra att lossa, andra bulten… inte direkt. Provade även de andra bultarna men kunde inte lossa någon av dem, givetvis! Som tur var så var min ”extrafamilj” hemma så Mackan och Camilla kunde komma med bättre verktyg så man kunde lossa bultarna och få på reservhjulet. Sedan kunde vi äntligen köra hem och fixa ett nytt däck. 940 kr fattigare – blev min pappa, då jag inte hade så mycket pengar på kortet. Känns så jäkla surt att inte kunna fixa en sådan här sak själv. Det ger mig faktiskt ångest.

Det syns lite dåligt på bilden men ”taggarna” som gått in i däcket är ca 1,5 till 2 cm långa. Förstår faktiskt inte varför folk får för sig att göra sådant här. Känns så oerhört meningslöst och vad får de ut av det?

Pappa tar ju dock allt med jämnmod och blev inte allt för deppad. Han kom till och med med ett skämt när jag ringde honom. ”-Är du däckad nu?” Undrade han med ett garv och jag kunde ju inte annat än att skratta även fast jag bara ville gråta åt eländet.