Uppdaterar mer sedan!

Idag tar T studenten. Eller ja, egentligen gör hon ju inte det eftersom studentexamen försvann 1968 men ni förstår poängen. Så idag blir det ingen låt.

Halv sju i morse var jag i alla fall och lämnade henne på champagnefrukost och här börjar det bli dags att göra oss iordning. Tur med vädret i år också. Underbart!

Studentbal!

Igår var det dags för T’s studentbal! Eftersom jag inte vet hur de andra personerna som hamnade på mina bilder ställer sig till att hamna här i bloggen så blir det inte så många bilder, men jag bara måste visa hur vina mina tjejer T och Terese (Samt Erika) var.

Vad som egentligen försiggår är jag dock en aning tveksam till och låter det vara osagt. En hel timme innan jag behövde vara på plats infann jag mig. Jag försökte få med mig både O och L men ingen av dem verkade direkt intresserad av att kolla på syrran så jag fick åka själv.

Smart trodde jag att jag var också när jag kom så mycket i tid = lätt att hitta parkering, och det var det också. Fick en jättebra plats i garaget under torget vi stod på. Problemet var ju att jag inte tänkte hur jag sedan skulle ta mig därifrån. Tanken var att jag skulle stanna tills de åkt iväg med bussarna som skulle ta dem till själva festen. Nästan en timme senare var jag fortfarande kvar på grund av trafikkaoset. Med både bal, vägarbeten, husbyggen o.s.v. var det totalt omöjligt att ta sig därifrån. Bara inne i garaget fick jag stå en halvtimma för att ta mig ut. Men det var det helt klart värt och ett sådant underbart väder de fick. 30 grader i skuggan är inget man skojar bort. Det var rätt skönt att man kunde stå i de skuggiga delarna av torget för hade man stått så länge mitt i solen hade man med största sannolikhet fått solsting.

Hoppas och tror att det blev en helt oförglömlig kväll, fick bara träffa dem som hastigast igen vid 22.00 tiden då jag åkte in med ombyte inför efterfesten de också skulle på. Sedan dess har jag inte hört något från dem. Antar att de sover fortfarande. Egentligen skulle skolan börja 9.30 idag men jag kan ana att det är ett visst bortfall av treor idag. I alla fall från T’s skola. Hur de andra skolorna lagt upp det vet jag inte.

Nu är det bara en vecka kvar, sedan tar hon, min äldsta, studenten! Det känns så oerhört overkligt och skrämmande. Vad har jag egentligen åstadkommit under dessa år jag haft henne i mitt liv? Nästan halva mitt liv faktiskt om man ska vara ärlig. En sak vet jag dock, jag är rysligt tacksam över att jag fått chansen att ha denna otroligt starka, energisprakande, kreativa, smarta, snälla och duktiga tjej i mitt liv. Alla hennes upptåg, hennes klantighet, hennes förvirrade uppsyn och hennes totala brist av diskretion förgyller tillvaron. Det är sällan tråkigt när hon är i närheten och det bjuds på många skratt, både med och åt henne. Men jag vet att hon bjuder på det!

Älskade unge så stolt jag är över dig!  Heart

I min playlist v.22 – Come Along!

Igår tog O’s klass spexfoton inför avslutningen. Hon valde att gå som Eddie Kaspbrak från filmen IT, den nya alltså. Behöver jag förtydliga att vi är filmnördar?

Hon gillar att gå all in och jag tycker hon lyckades rätt bra trots att vi varken fick tag i midjeväska, svart peruk eller en astmainhalator. Ballongen fick vara med som extra effekt!

Mycket aktiviteter nu varje dag innan skolavslutningen. Kommer knappt ihåg hälften, men vi tar en dag i taget så får vi nog ihop det till slut tror jag bestämt.

Idag ska i alla fall T iväg på lärarmiddag och det är ungefär så långt jag har koll, men vi ska nog ta oss ut på andra sidan av det här också.

Själv hade jag tänkt ta min runda på 6 km, men mitt knä är inte riktigt med mig så körde upp i skogen istället och gick ett varv på elljusspåret i sakta mak. Tänkta att lite motion på mjukare underlag i långsamt tempo än ingen motion alls. Gör nog samma sak imorgon, men då kanske jag lyckas två varv? Håller tummarna för att mitt knä vill.

Fick lite sällskap av Herr eller Fru skogsmus också. Alltid trevligt med sällskap.

Nu blir det till att städa lite där hemma en vända, det kan med lite god vilja också ses som lite motion.

Ha en fin tisdag allihop!

Litet inlägg om absolut ingenting!

Hur underbart väder har vi inte? Jag blir helt lyrisk av det. Skulle det nu vara så att vi inte får någon sommar ”i sommar”, så har det i alla fall varit helt fantastiskt nu. Nästan tre veckor med strålande sol och värme. Det här gör gott för mig själ. Skulle kunna vara ute dygnet om när det är så här, bara njuta och strunta i precis allting annat, men så fungerar det ju inte riktigt för tyvärr kommer ju livet lite emellan också.

Det går förhållandevis bra för mig på det här som jag håller på med ihop med AF och FK. Jag blir återigen bara så fruktansvärt trött. Efter de två timmar jag är där skulle jag kunna sova i ett dygn. Hjärnan är verkligen inte van vid att tänka, vara vaken, ta in intryck o.s.v. men förhoppningsvis så blir det snart bättre. Även fast det är jobbigt är det ändå underbart att få vara lite social. Vi är ett glatt gäng som varierar i storlek mellan ca 7 och 13 personer. Varje möte bjuder i alla fall på många skratt och det är fantastiskt.

Mina promenader börjar göra susen också. Har sänkt min tidsåtgång på mina 6 km med hela tio minuter nu. Yay! Det känns otroligt bra att kondisen börjar komma ifatt mig igen. Nu ska bara mina knän förstå det också så kanske man kan få upp tempot ännu mer.

Förlåt att jag inte skrivit på ett tag, men ni vet ju hur jag är – periodare, dessutom har det ju inte direkt hänt något spännande. Det är liksom samma gamla vanliga. Upp på morgonen, ta tag i dagen, matlagning o.s.v. Blir ju lätt så när både ork och pengar är begränsade. Denna månaden är riktigt åt skogen men allting går.

Jo, förresten jag och T har varit ute på lite olika uppdrag och kollat hus. Inte åt oss men åt en släkting som ska flytta neråt. Så vi har fått vara de första ögonen utåt och godkänt eller förkastat hus personen hittat på Hemnet. Det har varit riktigt kul. Vi har hittat ställen runt om i Skåne vi aldrig besökt innan. Några riktigt fina platser har vi sett, och fel har vi kört, men vad gör väl det om hundra år?

Nu håller vi bara tummarna för att släktingen i fråga snart kan hitta sitt hus så att vi kan få lite bättre kontakt igen. År och avstånd har ju förstört lite av det.

I helgen händer inte mycket. Det är lite lugnet före stormen eller hur man ska säga. Snart är det ju både avslutningsmiddagar, bal, spexfoton, student, vanliga skolavslutningar m.m. Känner mig helt matt av det, redan!

Ha en fin, fin helg allihopa!

Har inget vettigt att skriva men …

Vilket väder vi haft den senaste veckan. Helt fantastiskt, så här vill jag ha det jämt, jag är inte byggd för kyla. Nu vet jag att lite lyligare väder är på väg in så det gäller att ta till vara på de dagar man får med bra väder. 

Igår åkte jag och tjejerna ner till stranden en stund på kvällen, jag kände på vattnet men något dopp blev det inte. Det var iskallt, fötterna blev röda på bara ett par sekunder och det kändes som hjärnan skulle få en chock. Ändå bär der flera barn som badade. Känner inte barn att det är kallt?

Det är även när det börjar bli så här bra väder man inser att man vill gå till frissan och klippa sig och färga bort allt det gråa håret, samt köpa sig lite t-shirts. Men tyvärr så blir det inget med det. Pengakontot är tvärtomt och det suger, på riktigt! 600 kr kvar tills pengar kommer in nästa gång och det måste räcka till mat och bensin så jag kan ta mig till mina aktiviteter jag har i samarbetet med AF och FK.

Mötena gör mig fortfarande helt utmattad och jag kan sova flera timmar i sträck efter mötena. När tror ni det vänder? Är så trött på att vara trött. Alla säger att motion hjälper – in my ass att det gör. Jag har de senaste två veckorna verkligen kämpat på med promenader men inte sjutton blir jag piggare, så är det bara ett påhitt att man blir piggare av motion eller är jag verkligen så körd i botten att dessa promenader ger mer skada än nytta? Jag vet verkligen inte, men jag kommer i alla fall kämpa på med dem, har jag tur kanske jag län tappa något kilo eller två och det hade varit fantastiskt.

Jag och Camilla har även tagit några rundor till det ena utegymmet vi har här i kommunen. Riktigt nice, och man känner sig duktig efteråt. Förutom den grymma träningsvärken man får. Har även konstaterat att jag varken har kondis eller styrka längre. En armhävning är ungefär vad jag orkar göra – EN! Jag hoppas ju att det blir bättre md tiden.

Vi har dock kommit på en dålig, eller i alla fall en sämre, sak med utegymmet. Det ligger så öppet så när solen gassar finns det ingen skugga alls och gymmet blir i stort serr oanvändbart. Det hade varit bättre om de lagt det i skydd al lite träd eller liknande. Eller möjligen satt ett tak över. Då hade det även varit lättare att använda det även om det är lite sämre väder med regn.

I min playlist v.19 – Come Along!

Titiyo – Come Along
Utgiven: 2001
Varför:  Egentligen inte en av de bästa låtarna i mitt tycke, men det ligger så mycket mer bakom denna text.
Jag har sedan mitten av 90 – talet ”levt” mitt liv väldigt mycket på nätet. Hängde på många chatter och när livet hade sina dippar och man inte hade någon vän i det verkliga livet att anförtro sig åt så var det många gånger lättare där. Framför allt under de år jag hängde på IRC. Där var man väldigt anonym, något som ibland gjorde det lättare att öppna sig. Några av dessa personer har jag kontakt med idag också, men långt ifrån alla.
Det var ett tag  ungefär i samband med att denna låt kom ut när jag tyckte det mesta var skit och jag hade ett par personer jag pratade med. Personer som nästan visste mer om mig än mig själv.

En dag när jag loggade in låg ett meddelande och väntade på mig med en länk till denna låt med hänvisning att jag skulle lyssna på texten och att personen i fråga verkligen menade det. Tyvärr lyckades inte denna person hjälpa mig i det läget hur mycket personen än försökte och jag kan många gånger ångra idag att jag inte nappade. Det finns många varför i mitt huvud, men i alla fall. Därav står denna låt mig väldigt varmt om hjärtat. Personen riktade det verkligen till mig och ville och kämpade. Så förlåt för att jag inte lyckades ta steget och förlåt för att du fick höra på allt mitt gnäll. Nu tror jag inte att du läser detta, men TACK för allt du gjorde och för att du ville. FÖRLÅT för att jag bara drog mig mer och mer undan.

Cobra Kai

I onsdags släppte Youtube Red serien Cobra Kai. Som jag skrivit innan har jag ju hypat lite över den, mest för att jag på 80-talet fullkomligt älskade Karate Kid. När jag läste att det skulle komma en uppföljare i form av en serie var jag först lite skeptisk men eftersom huvudkaraktärerna skulle spelas av originalskådisarna så tänkte jag att det kunde bli intressant. Serien ses också mer ur Johnnys perspektiv än Daniels och det har vi ju inte sett innan.

Efter första avsnittet var jag fast. Originalstoryn vävs in så otroligt bra med det nya. Så mycket humor men ändå så seriöst. Man förstår Johnny på ett helt annat sätt och kan på sätt och vis känna sympati för honom – nästan. Det är aldrig ok att bete sig som en skit, men man förstår varför han blev som han blev.

Daniel kan jag inte riktigt greppa. I vissa av avsnitten förstod jag honom inte alls, i andra blev det plötsligt helt logiskt och ibland ville jag bara skrika åt honom att inte bli som Johnny. De 10 avsnitten tog slut alldeles för fort och nu sitter jag här och vill ha säsong två, något de inte ens bekräftat att de ska göra ännu, men jag håller tummarn stenhårt.

Serien slutade med så många stories och cliffhangers att spinna vidare på och jag vill verkligen veta. Redan första dagen åkte betyget på IMDB upp till runt 8 och nu, nästan en vecka senar, är betyget uppe i 9.3. Görs inte en säsong två kommer jag bli grymt besviken även om jag givetvis är otroligt glad och tacksam att jag fick chansen att se dessa avsnitt i alla fall. Nörd som jag är!

Att göra en uppföljare så här många år efteråt är inte lätt. Den äldre publiken som älskade originalet brukar ofta bli besviken pp att originalstoryn förstörs och den yngre publiken brukar inte fatta, för ingen har sett originalet, men denna fungerar verkligen och jag tror att jag pratar för både den äldre och yngre generationen här.  De har vävt in tillbakablickar från originalfilmen som gör att man får helt andra vinklar i hur karaktärerna ser på situationerna de befunnit sog i och de spinner vidare på storyn på ett väldigt realistiskt sätt.

Så ni som inte sett den än, gör det. Ni kommer inte bli besvikna, framförallt inte om ni gillade Karate Kid.

Lägger avsnitt ett här så får ni själva bilda er en uppfattning.

Banzai på er!

Först går det upp, sedan går det ner …

Så sjukt trött! Jag har ju börjat gå på lite olika workshops m.m. via det här programmet som FK har i samarbete med AF. Tanken är ju att återgå till arbete igen och just nu håller jag på att ”kartläggas”. Fanns onekligen rätt märkligt. För tillfället är jag där två dagar i veckan, två timmar åt gången och jag tror inte jag varit så trött någonsin.

Jag orkar verkligen ingenting. Efter att jag kommit hem från dessa möten skulle jag kunna sova flera dygn i sträck. Är det ens normalt? Jag försöker bli mer aktiv, det är ju viktigt med motion o.s.v. men det gör mig ju än mer däckad.

Ta idag till exempel, gick upp klockan 09.00 ungefär och fick på mig trängiskläderna så jag kunde ge mig ut och gå min runda, (Har hittat en runda på ca 6 km att gå som inte är allt för ångestframkallande.) när jag kom tillbaka blev jag sittande utanför på trappen i solen en stund innan jag gick in och fixade något att äta. Satte mig sedan ute igen i solen innan jag orkade ta mig in i duschen och nu ligger jag här på sängen. Orken är helt borta. Jag har massor att höra, massor jag vill göra men det går inte och det ger mig panik.

Hur ska man kunna finna människor att integrera mig med om jag inte ens orkar hålla mig vaken? Är så börbaskat trött på det här nu. Ja, jag vet att det tar tid att ta sig ur en utbrändhet, men det här är ju inte jag.

Min samtalskontakt jag har under mina möten var ytterst snäll och hjälpsam med att visa på en bild var jag befinner mig. Visst är det praktiskt när andra kan berätta när man inte vet själv?

Hon slängde i alla fall upp denna bild och pekade. ”Här ungefär befinner du dig. Du har ännu inte kommit till den punkt där du accepterat att du inte är den du en gång varit.”Det är nog sant. Jag har ytterst svårt att ta in min situation. Det här är inte jag, inte på långa vägar. Jag vill egentligen ta risker, hitt på saker utan att planera så himla mycket i förväg, jag vill kunna ha många människor omkring mig, vänner …

Så är det ju inte idag! Idag klarar jag inte för många människor på en gång, jag sitter oftast själv och blir trött av att bara göra en konversation och det är ju inte jag. Det är orättvist! Jag vill ju så mycket! Jag vill vara social men har blivit en ensamvarg. Är det ok att tycka livet är skit ibland? 

Idag är verkligen en sådan där dag då man bara behöver en kram och någon som finns där utan en massa krav på att man ska vara aktivt tänkande och att man inte behöver ha en konversation. Helt enkelt någon som bara står där vid sidan och plockar upp bitarna. Men var finns du? Det är frågan det.

Nu ska jag i alla fall ta på mig leendet och gå ut i verkligheten en stund – affären,  och låtsas att jag har världens bästa liv.

Puss på er alla fina där ute 😘