Lite mixade budskap!

Sonen har spärrat av sitt rum med Polisband. Vilket brott som är begånget där inne låter jag dock vara osagt. Dottern kör lite mer på stuket att det är en farlig plats, men jag vet inte hur mycket jag ska tro på det när upphängningen är i form av en rosett. Är det för att förvilla tro?

När det blir lite körigt!

Den där paniken och ångesten som sprider sig när en senil släkting skickar ett meddelande om att de satt in pengar till barnen i julklapp på ditt konto men kontot är tomt. Man ringer och frågar när denna transaktion skulle ha utförts och får svaret igår. Alltså den paniken!

Var är pengarna? Har personen ens satt in några? har personen satt dem på fel konto? Frågorna var många och det var en å annan svettig minut innan allt kunde radas ut med hjälp av tredje part. Det hela visade sig vara ett systemfel hos banken, pengarna är på rätt plats nu. Men seriöst, Jag trodde för en sekund att jag skulle få en hjärtinfarkt och dö. Inte för att det var mycket pengar, men hela grejen som spelades upp i mitt huvud med hur mycket merarbetet det skulle bli. Min hjärna hanterar verkligen sådan stress på ett bra sätt. Jag måste lära mig att andas!

Jo, det snöar faktiskt i Skåne också ibland, även om det oftast inte är mycket. Oftast inte heller så långvarig. Det kom några fjun igår. De ligger kvar ännu, men jag har inga förhoppningar om att det ska komma mer eller bli liggande till jul. Man får ”njuta” så länge det varar.

Äppelskrutt i ordets rätta bemärkelse.

Så där ja! Då har denna lilla manick också gått och dött.  R.I.P.
Hur är det ens möjligt? Vem är det som lagt en förbannelse över alla våra tekniska saker?
I måndags fungerade telefonen, inte helt perfekt kanske eftersom den envisats med att stänga av sig trots att batteriet haft ca 40-30% kvar men den har ändå hängt med. I tisdags morse när L kom ner så visar han att den inte går att starta och den går inte att ladda. FAN!

Tog med mig telefonen in till mobilkliniken i HBG för att få ett utlåtande om det möjligen var batteriet som lagt av helt eller om det var något. Tänkte att 195 kr i felsökningsavgift kunde den ju vara värd. De gjorde en diagnos på den och kunde konstatera att batteriet var helt slut. Byte av batteri = 495 kr, som tur var så drog de då av felsökningsavgiften så den behövde jag inte betala. Jippi! Blev glad i alla fall att den gick att laga då det är bindningstid kvar på den tills i vår och innan den gått ut kan jag inte göra någonting. L blev glad att den gick att laga eftersom han trots allt gillar sin telefon fast det är en gammal modell.

Telefonen fungerade felfritt i nästan precis ett dygn innan samma fel återkom. Tillbaka in till mobilkliniken igen efter att ha skrivit till dem. Denna gång körde de en djupdiagnos på en timme, sedan kom domen, det fanns inget att göra. Ett kretskort har en kortslutning så varje gång man sätter i ett nytt batteri drar den slut batteriet på nolltid och sedan kortsluter det. Vilket i praktiken betyder, använd den som mordvapen, brevpress, kör kast med liten telefon, kasta macka med den, lägga unerd ett bordsben som är ojämnt eller möjligen rama in den och titta på den och begrundas över, som de sa, detta väldigt märkliga fel.

Som tur var så satte de tillbaka mitt gamla batteri i den och jag fick pengarna tillbaka för batteriet jag köpt eftersom det inte var det som var felet. Det tackar jag för i alla fall! Men nu är vi ju en telefon kort och det kan ju ställa till det lite i vardagen. Ja, ja det får lösa sig på något vis, det finns värre saker att hänga upp sig på. En 6 år gammal Samsung med krossad skärm får ta plats som stand in så länge. Men visst är det märkligt att allt man äger faller i bitar samtidigt?

Hade detta nu varit en Samsung (Som sonen inte vill ha och vad är jag för mamma att tvinga honom om han gillar äppelskrutt bättre?) så hade det varit två års garanti på den och jag hade kunnat skicka in den för lagning/byte då telefonen bara är ca 1.5 år gammal. Men nu är det ju ett halvätet äpple och se dessa telefoner har bara ett års garanti. Fantastiskt, eller hur?

Sonen tog det i alla fall som en man. Jag trodde att han skulle bli väldigt besviken, och visst blev han ledsen, han har varit så rädd om den och verkligen tagit hand om den, men han förstod att jag inte kunde fixa en ny precis igår och inte i dag heller. Han blev bara lättad över att vi hade den gamla telefonen liggande så att han i alla fall kan ringa. Jag blev nästan mer ledsen än han eftersom jag vet att han tagit hand om den och för att jag vet att han egentligen vill ha en nyare. Det var dagens I-lands problem!

Lite boktips!

Har ju kunnat börja läsa igen och jag är så glad för att koncentrationen fungerar då jag älskar att läsa. Böcker har alltid varit en stor passion för mig. Mest för att jag kan fly verkligheten, att hamna i en värld där man kan låta fantasin flöda. När jag läser är jag periodare. Jag har haft min deckarperiod i många år och jag älskar fortfarande deckare men just nu är jag inne i någon form av fantasy/SciFi-period. Jag har precis plöjt två olika serier av författaren Jennifer L. Armentrout. Det är egentligen böcker riktade åt ungdomar men jag älskar dem. Båda serierna är på engelska och jag vet inte om de finns översatta till svenska.

Den första serien heter Dark elements och handlar om demoner och wardens (gargoyls)

”Sjutton år gamla Layla vill bara vara normal, men med förmågan att kunna döda vilken levande varelse som helst med en själ om hon ger denne en puss/kyss, är hon allt annat än normal. Halvt demon, halvt gargoyle har Layla förmågor ingen annan har.

Layla är bor hos en familj wardens som tog in henne som liten. Där är hennes uppgift att märka demoner så att wardens kan utpåna dem då demonerna inte har tillåtelse att gå fritt uppe bland människorna som wardens har. Människorna är ännu inte medvetna om att demoner finns men de vet att wardens finns. Deras uppgift är att hålla människor trygga. Hon försöker verkligen passa in och dölja sin mörka demoniska sida. Framförallt för dem hon älskar mest, speciellt sin ”adoptivbror” Zayn, någon hon alltid sett upp till och älskar på fler sätt än som sin bror. Hon kan dock aldrig någonsin bli tillsammans med honom eftersom hon skulle kunna döda honom med en enda liten puss.

En dag i skolan möter hon den nya killen Roth. En tatuerad och syndfullt varm demon som hävdar att han känner till alla hennes hemligheter. Layla vet att hon borde hålla sig borta men hon är inte säker på att hon vill, speciellt inte ner när hon upptäcker att den där kyssgrejen inte gäller Roth. Med honom kan hon vara som vilken vanlig tonåring som helst. Något hon vill av hela sitt hjärta då hon är den enda i hela kompisgänget som inte haft någon pojkvän eller ens blivit kysst. Detta beror såklart på att Roth är demon och demoner har ingen själ.

Men när Layla upptäcker att hon är orsaken till det våldsamma demonupproret, kan Roth inte bara förstöra hennes chanser med Zayne … det kan även få henne att framstå som en förrädare mot hennes och Zayn’s familj vilket kan betyda en enkel biljett till Helvetet och att världen går under.”

Serien består av 4 böcker. Egentligen en triologi med en  prequel.

  1. Bitter sweet love.
  2. White hot kiss.
  3. Stone cold touch.
  4. Every last breath.

 

Den andra serien heter Covenant  och består av fem romaner och två noveller. Novellerna behöver man inte läsa för att få ett sammanhang. De bara förtydligar lite saker i handlingen. Den första novellen är den första boken, som man alltså kan hoppa över utan att egentligen ha missat något. Den andra romanen är den femte boken.

Den här serien handlar om Gudar och vi vanliga dödliga samt från dem som är ättlingar från Gudarna och alltså ”renblodiga”. Samt halvbloden som har en renblodig förälder och en vanlig ”dödlig” förälder.

Storyn handlar om två barn i övre tonåren/yngre 20-årsåldern. En renblodig med övernaturliga krafter och en halvblod, som normalt inte borde ha några krafter alls.

Halvblod har bara två alternativ: bli utbildade vakter som jagar och dödar demoner eller blir tjänare i de renblodigas hus.

Sjutton år gamla Alexandria skulle hellre riskera sitt liv än att slösa bort det med att skura toaletter, så hon väljer att utbilda sig till vakt. För halvbloden finns en oändlig lista med regler som eleverna måste följa. Alex har problem med dem alla, men speciellt regel #1. Förhållanden mellan renblodiga och halvblodiga är förbjudna.

Tyvärr  faller hon handlöst för den renblodiga tränaren Aiden men att hon faller för Aiden är inte hennes största problem – utan att hålla sig vid liv tillräckligt länge för att att bli vakt och rädda mänskligheten. Om hon misslyckas kommer hon stå inför en framtid som är värre än död eller slaveri: Förvandlas till en demon och jagas av Aiden och det skulle ju verkligen suga.

  1. Daimon (Behöver inte läsas för att förstå storyn)
  2. Half-blood
  3. Pure
  4. Deity
  5. Elixir (Behöver inte heller läsas för att hänga med i storyn)
  6. Apollyon
  7. Sentinel

Har ni tips på liknande böcker så får ni gärna hojta till, nu när jag kommit igång igen så avverkar jag böcker på löpande band. Svenska eller engelska spelar ingen roll, jag läser både och.

 

Första advent 2017

Då var vi framme i december. Herre jösses så snabbt detta åt gått. Idag har vi firat första advent enligt vår tradition. Varm o’boy, glögg, julmust, saffransbullar och pepparkakor framför julkalendern samtidigt som vi öppnar adventspresenter.

Vanligtvis gör vi det på morgonen, men det var bara jag och L hemma idag då O sovit i Hyllinge och T i Helsingborg så vi fick göra det nu på kvällen istället, det fungerar ju det också.

I år gjorde vi så att vi lade alla adventspresenterna i en låda och sedan fick man välja vems paket man skulle öppna. Jag tog ett från O och fick en hårklämma. T valde från mig och fick en fotfil/borste och strumpor. L valde från O och fick en ny vattenflaska. O i sin tur valde från T och fick en påse marshmallows. Ser med spänning fram mot nästa advent för att se vad det blir för utdelning då.

Vad tycker ni förresten om årets julkalender? Läste på facebook att de flesta, vuxna, tyckte den var tråkig då den har för lite jul, snö och tomtar i sig. Själv undrar jag varför tidningarna ställer frågan på facebook. Hur många yngre barn har fb och de som har den, hur många av dem läser Aftonbladet? Känns inte som att svaren blir riktigt rättvisa.

I vår familj gillar vi den. Vi tycker den är lite spännande och kommer definitivt fortsätta att titta. Lite SciFi-tema ligger ju lite i tiden kan jag tycka och kollar man bakåt i tiden, hur många julkalendrar har egentligen handlat om tomtar, snö och jul i den bemärkelsen? Det är väl jättebra att det är lite variation, då blir det förhoppningsvis någon som blir glad något år.

Saffransbullarna som vi åt stod jag och L och gjorde i går. I år blev det med mandelmassa och vit choklad i. Vi har tröttnat rätt rejält på de vanliga lussekatterna, som vi faktiskt har flera påsar kvar av i frysen rån förra året, så vi gjorde dessa istället. De blev supergoda.

 

Det går bra nu!

Eller så gör det inte det. Det beror ju lite på hur man väljer att se det.

Igår glömde jag köpa smör och det kom jag på efter att affären stängt så jag sa till barnen att idag på morgonen kunde de ju äta gröt istället. Absolut det gick de med på. L blev till och med överlycklig att få Tomtegröt till frukost, det har han längtat efter. Nu blev det inte riktigt så för under natten hade min telefon fnattat loss och uppdaterat sig och hållit på med en massa skumma saker så det var ingen klocka som ringde. O’s telefon fungerar ju inte heller så vi sov gott vidare långt förbi vår vanliga tid att gå upp. 07.59 vaknar jag och tittar på klockan – PANIK! Ropar på både L och O att vi försovit oss (Kommer inte ens ihåg när det hände senast, måste vara många år sedan) och att det måste gå upp omedelbart.

På något märkligt sätt lyckades vi komma upp, nästan få med oss alla saker som skulle med (vi glömde O’s gympakläder och L’s läxa) samt ta något att äta på vägen. Vet inte vad de tog för själv rusade jag ut för att skrapa fram bilen. 08.09 sladdar vi in på skolans parkering och jag hoppas av hela mitt hjärta att de slapp ogiltig frånvaro nu. De börjar ju 08.10 och en del av lärarna sätter frånvaro bara du är någon minut sen.

På väg till skolan kunde jag konstatera att värmen i min stol inte går att använda. Den fungerar och varmt blir det, alldeles för varmt, så jäkla varmt att det börjar lukta och småryka. Hejdå stolsvärme, det var trevligt att ha känt dig men nu får du vara avstängd, för det känns lite överkurs att elda upp bilen bara för att man vill vara varm om röven.

Väl hemma igen så upptäckte jag att katten kissat på golvet igen. Han gör det för att visa att något är fel så jag hoppas verkligen inte att han ska börja kissa blod igen. Min stackars katt!

Sedan gick jag in i O’s rum där jag upptäckte jag att någon slagit i elementet så knappen man reglerar värmen med trillat av, så nu går elementet bara att ha på full fräs eller avstängt, med tanke på att det där knappen/ratten skulle suttit är ett hål rätt in i elementet och att det slog en blixt om det när jag stängde av det så inser jag ju att även detta element har gått vidare till de sälla jaktmarkerna och kommer fortsätta i läge AV tills jag kan köpa ett nytt.

Alltså varför i hela friden måste allt gå sönder för? Har jag något helt kvar? Har en viss oro för ugnen också då fläkten i den låter som ett helt reaplan. Dessutom är kranen vid badkaret på ovanvåningen också lite trasig. Den droppar ut ofantliga mängder vatten varje dygn och nej, det hjälper inte att byta packningar, den är så gammal att hela kranen måste bytas.

Men vet ni? Det kunde ju ha varit värre.

Nu ska jag försöka bota min huvudvärk i soffan framför min nya fina tv och titta på Marvel’s serie Runaways. Såg de två första avsnitten igår och jag gillar den. Den har potential. Tack HBO Nordic!

Säpo är på besök hos Will i Up-side-down!

Vaknade av att det lät jättekonstigt under sängen. Låg en stund och funderade på om jag skulle kolla vad det var. Ni vet, det kan ju finnas monster under sängar.
I alla fall, efter en stund valde jag att titta efter och upptäckte då att det var Säpo som hade fnatt. Givetvis så slutade han ju när jag började filma men jag fick med lite. Han låt på rygg och sprang liksom med benen upp i sängbotten. Han måste haft jättekul, för totalt höll han nog på tio minuter innan jag valde att titta efter.