Yes, yes, yes!

Äntligen är det klart. Idag blev det här ruskigt fula huset äntligen pappas och Megs. Ja, alltså huset i sig är ju inte fult – men färgen, så det ska målas om så småningom men för tillfället är det det vackraste huset i världen – för mig!

Jag kan inte med ord beskriva lättnaden. Det har varit så många turer fram och tillbaka, så många hus vi tittat på och så många samtal med banker för att komma fram till detta. Jag tror jag varit och kollat på minst 6 hus åt dem när de inte kunnat åka och de har varit på minst det femdubbla. Flera av husen har de budat på, men har priserna skenat iväg till fantasipriser för renoveringsobjekt. Det har inte varit lätt att hitta hus de gillar.

Morfar hatar vind, och vad gör det i Skåne ca 90% av året? Jo blåser. Huset skulle ligga avskilt, men inte i ödemarken. Det skulle ha grannar men inte vara ett villaområde, det ska finnas skog runt omkring, men inte mitt i skogen, det ska ha stor tomt, men inte för stor tomt, det ska finnas fler byggnader på tomten för både förvaring och verksstad. Huset ska vara stort men inte för stort. Ja ni hör ju, jag kan fortsätta i det oändliga.

Detta är ett renoveringsobjekt men vi föll allihop som furor första gången vi var där och tittade. Huset ligger centralt men ändå avskilt, det ligger i skogen men inte mitt i skogen.  Det har grannar nära, men ändå långt ifrån. Det finns tre byggnader totalt på tomten och det går att få in fler. Det har stor potential och med pappas alla idéer kan det bli sjukt bra om bara tid och pengar kommer räcka.

Det absolut bästa med detta hus är att det ligger en kvart från oss med bil och 20 minuter med direktbuss. Fattar ni? EN KVART! Innan har det varit ca 3,5 timmar. Kan det bli bättre? Ja, det kan det enligt barnen. Huset har nämligen pool. Det ruggigt snygga (Ja, jag är ironisk)  trädäcket som ligger i trädgården är ett lock till polen.

Ingen har bott i huset på ca 2 år dock och poolen har stått oanvänd längre än så, säkert de senaste 10 åren, Så det kommer nog krävas både tid, tålamod och en hel del pengar att få igång den igen. Men vi håller tummarna att att det är värt att göra i ordningen Pappa vill ju helst det. I annat fall får den grävas igen, men det vore synd tycker vi allihop.

Har aldrig sett fram emot att få renovera så mycket som jag gör nu. Tanken är att inflyttning ska ske någon gång i oktober. Innan dess måste det renoveras en del. Tanken var att totalrenovera både kök och de båda badrummen innan inflytt, men då det dykt upp ett ”litet” problem med vattnet så kommer det bara bli budgetrenovering i början. Därav var jag och hämtade kylen, frysen och spisen.

I alla papper på huset står det att det är en borrad brunn. Det visade sig att så inte är fallet utan att det är en grävd brunn. En brunn som dessutom har otjänligt vatten för tillfället. Alltså kommer de att dra in kommunalt vatten och det kostar ju en liten slant och då får viss annan renovering skjutas på framtiden ett tag.

Jag kan inte släppa det, jag är bara så fantastiskt glad att få dem på nära håll. DRÖM!! Dessutom kan vi använda detta som sommarstuga. Att bara få komma bort hemifrån en stund en helg utan att ha åkt 30 mil först.
Att få sitta i trädgården och sola, dricka ett glas vin och äta middag tillsammans utan att  ha planerat det månader i förväg.

Så jag ber om ursäkt redan på förhand om jag längre fram kommer bombardera er med före och efterbilder på allt som måste fixas och pillas med. Det känns nästan som det är mitt eget hus, trots att det inte är det.

Konsten att köpa ett sängbord på Jysk!

O fick ju en del pengar när hon fyllde år. För dem har hon börjat köpa nya saker till sitt rum.Bland annat har hon köpt ett sängbord som vi hittade på Jysk. Vi har letat länge efter ett som skulle vara i lagom storlek och när Jysk hade rea på ett av de borden hon gillade men som egentligen var alldeles för dyrt så skulle vi slå till.

Det visade sig att de inte hade bordet hemma men att de kunde beställa hem det igen. Vi var där på torsdagen och de lovade att bordet skulle vara hos dem i början på veckan efter. Det skulle komma ett sms sa de.

På tisdagskvällen får jag ett samtal från Jysk. Ett samtal som börjar med att en snorkig tjej grinigt frågar om jag inte ska komma och hämta bordet jag köpt. Förklarade att jag inte fått något meddelande om att bordet kommit och att det är därför jag inte hämtat det ännu. Då blev hon ännu surare och sa att de visst skickat sms. Synd tycket jag, för jag hade i alla fall inte fått något. Lovade i alla fall efter många om och men att komma in dagen efter (på onsdagen) och hämta det. Då helt plötsligt var det ingen brådska längre.

På onsdagen kör jag in till Jysk med mitt kvitto och uthämtningsavtal. Då helt plötsligt påstår de bordet redan är utlämnat. Trodde jag skulle få ett frispel där och då. För de tyckte nämligen att jag skulle bevisa att jag INTE fått bordet. Hur i hela helvete skulle jag kunna bevisa det?

Efter ca 20 minuters tjafsande fram och tillbaka och några samtal mellan kollegorna så tyckte de i alla fall att jag skulle ta bordet som stod i skylten. I helsike heller sa jag. Ok att köpt det på rea men det ger dem inte rätt att ge mig ett utställningsexemplar. Folk bakom mig i kön började bli lagom irriterade på att det tog tid samt att de helt och hållet strulade till det för mig så de började också gnälla på personalen om att lösa problemet åt mig.

Nya samtal med någon kollega ute på lagret som helt plötsligt hittar mitt sängbord men tror ni han kan komma ut med det? Nope, jag får själv gå ut på lagret och hämta bordet. Väl hemma packar jag upp bordet. Då saknas två skruv, men ”händig” som man är så hittade jag två likvärdiga i mina gömmor så jag kunde skruva ihop det. Hopmonterat och färdigt märker jag att det är en skada i den ena skivan. Ringer då upp Jysk och frågar hur jag reklamerar. Då behöver jag först montera ner bordet igen och komma in med alla delarna i originalförpackningen och sedan kunde de beställa ett nytt bord till mig.

Tack, men nej tack sa jag och hämtade färgburken och målade i den lilla flisa där det ar skadat. vet man var skadan är så ser man den annars inte. Så nu får det vara som det är. Orkar helt enkelt inte krångla mer.

Vilket sängbord det är? Jo, detta:

I det stora hela är ändå både jag och dottern nöjda med bordet. Med servicen, inte lika mycket. Nästa gång jag köper något på Jysk hoppas jag i alla fall att de har grejerna hemma så det inte strular när de ska hämtas ut.

Fortfarande dålig på att uppdatera!

Hej vad tiden går. Vi har haft fullt upp så jag har återigen inte hunnit/orkat uppdatera något. Förra fredagen fyllde O år. 16 år närmare bestämt, något som inte firades så så ingående mer än att hon bjöd en massa kompisar som kom med många fina presenter. Badankor till exempel. Ha ha! Ni som hängt med ett tag vet ju att hon samlar på udda badankor.

Anledningen till att vi inte firade så mycket var att de flesta som skulle kunna komma var upptagna med annat och vi själva hade också lite ont om tid. Förhoppningsvis blir det lite mer firande i veckan som kommer.

För två år sedan så var vi ju på ett läger i Värmland för ensamstående föräldrar, där fick vi många nya vänner och en av de familjerna vi lärde känna kom i lördags på besök. Vi har inte träffats sedan dess men vi hade det supertrevligt och barnen kommer verkligen jättebra överens. Vi tog nattliga (och dagliga) bad i Ängelholm, hittade ett nakenbad för damer i Mölle, spatserade i Helsingborg och hade långa samtal på kvällarna.

Det kändes så otroligt bra att få bryta mönstret lite och göra något annat. Så trots att jag nu är helt slut så gav det ändå energi, positiv energi, något jag inte haft på länge. Jag har sovit som en gud.

De stannade till i tisdagskväll och i onsdags var det upp tidigt igen för att åka till Halmstad och hämta en kyl, frys och spis. Något som tog nästan hela dagen då jag först skulle hämta ett släp, köra till Halmstad, hämta grejerna, lämna av sakerna i Örkelljunga och sedan tillbaka med släpet igen.

Tur jag hade med mig tre starka tjejer. Tack T, Terese och Elin för hjälpen, ni var guld värda!

Igår var jag på min ”kurs” igen och idag har jag varit och lämnat Nathali och O på stationen så de kunde ta tåget med sina kompisar hem till Leos (En kompis till O) farmors sommarstuga som ligger utanför Karlskrona. Jag hade ju egentligen önskat mig en sovmorgon efter en intensiv vecka men det får det bli i morgon istället. På söndag dyker pappa och Meg upp igen för på måndag smäller det. Har ni hållit tummarna som jag bad om. Vågar inte berätta något än, inte förrän allt är löst men jag lovar att ni ska få veta så fort allt är klappat och klart.

Men eftersom nästan all min energi är slut nu så kommer denna dag att tillbringas i soffan med en jämrans massa serier och glass. Så det så!

Kan inte ringa!

Av någon anledning kan jag inte längre ringa med min telefon. En Samsung Galaxy S8. Någon mer som har det problemet? Antingen så går det att det kopplar upp och man kan prata i några sekunder innan det blir tyst och ingen av oss hör varandra, eller så kan man prata någon minut innan det blir tyst. Oftast kommer det tillbaka efter en stund men ibland kopplar det bara ifrån.

Detta gör ju att man inte kan föra ett samtal med någon så måste kontakta dem imorgon och höra om man kan skicka in den eller något, för som det är nu är den helt oanvändbar som telefon. Om man inte ringer på messenger eller liknande, men det kan man ju inte göra till t.ex. arbetsförmedlingen, läkaren, försäkringskassan eller andra personer och instanser som inte har messenger.

Varför händer sådant här mig hela tiden? Teknik ska bara fungera och jag har varken råd eller lust att införskaffa någon ny heller. Så jag hoppas att de kan hitta problemet och att det går på garantin för den är ju inte äldre än 5 månader, men med min vanliga otur kommer de väl skylla på operatören. Något som INTE är problemet då det går alldeles utmärkt att ringa med den gamla telefonen. Den har ju dock andra fel, det var ju därför jag köpte en ny.
Får försöka höra av mig till dem imorgon. Håll tummarna, jag kan inte ha fler motgångar nu.

Vi tog en liten tripp ut till Kullaberg på midsommardagen!

Midsommardagen drog jag och barnen upp på Kullaberg, det är så oerhört vackert och rogivande där. Jag skulle kunna vara där hur länge som helst, men tyvärr tröttnade mitt sällskap fortare än jag.

Tänk att en bild som blev helt fel ändå kunde bli så rätt. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det, men jag älskar den här bilden trots att fokusen blev helt fel. Jag kan ju ingenting om fotografering heller så… Hade jättegärna velat gå en kurs, men det har jag ju inte råd med.

Äldsta och yngsta!

Sonen är ju den där som som ska klättra precis överallt, men denna gång lyckades jag att hålla honom på någorlunda plan mark – nästan!

Sen är det ju det här med att försöka få alla tre att kolla in i kameran på en å samma gång, ett helt hopplöst uppdrag, de är värre än en förskoleklass i sockerchock. Jag vet inte hur många gånger jag testade på olika ställen, men det sket sig ganska brutalt.

På vissa platser när man går på stigarna så kan man nästan få känslan av att man faktiskt inte ens befinner sig i Sverige längre, så länge man inte tittar på växtligheten så kan man nästan få känslan av att befinna sig i ett Medelhavsland.

Jag är inte så bra på att hitta ställen att åka till så tyvärr blir det ofta samma platser vi åker till. Det är lite trist, men jag ska försöka bli bättre på att hitta mysiga platser. Någon som har tips om fina platser att besöka i Skåne?

Ett litet boktips så här i sommarvärmen!

Jag har ju en förkärlek till böcker. Jag läser hela tiden, eller lyssnar på ljudböcker. Det är nästan lite som en drog och när jag hittar en riktigt bra bok, en sådan som man bara vill ha mer och mer av, då får jag nästan lite ångest när den tar slut. För hur ska någon bok liksom kunna leva upp till föregångaren?

I alla fall. Jag har sedan i måndags avverkat en serie som helt gått mig förbi innan. Jag är ju, som jag nämnt innan, periodare och efter att ha haft en deckarperiod i många år med inslag av lite Sci-fi så har jag de senaste åren helt varit fast i Sci-fi/Fantasy/Ya genrerna. Tramsigt jag vet, men jag har nog med mitt eget liv och vill ha det där som är så orealistiskt som möjligt. Dit jag kan fly och inte behöva eller kunna relatera till. I alla fall inte fullt ut.

Men nu svamlar jag. Jag vill alltså tipsa om den senaste bokserien jag läst. Den kvalar in på någon blandning av YA-romans/Fantasy.

Serien heter The dragon kings och är skriven av Kimberly Loth. 

Man får följa 17 åriga Aspen som gillar alla sorter av adrenalinframkallande aktiviteter. Hon gillar att hoppa fallskärm och klättra i berg men hon gillar också drakar. Nästan mer än livet själv. I dessa böcker lever drakarna sida vid sida med människorna och det är inget egentligen konstigt med det, förutom att människorna oftast inte kommer dem speciellt nära. Aspen har dock ett speciellt band till dem efter att som liten ha blivit räddad av just en drake.

De flesta andra människorna håller sig oftast långt ifrån dem då de flesta människor inte litar på drakarna och ser dem som ett hot. Aspen försöker studera drakarna mer ingående för att göra människorna mer medvetna om att drakar inte alls är farliga utan bara missförstådda. Hon följer drakarna med sin kamera mycket hellre än att umgås med sina vänner och sin familj. En dag börjar dock en ny kille i skolan. En kille Aspen på något sätt får en mystisk dragning till, något hon inte alls kan förklara då hon instinktivt egentligen hatar honom samtidigt som hon känner ett starkt band till honom.

Kort tid efter att han börjat i skolan börjar människor försvinna eller dyka upp döda. Alla vänder genast misstankarna till drakarna och Aspens kamp för att rentvå dem börjar. Trots sitt hat mot den nya killen, Sid, måste till slut Aspen acceptera att han kan vara en tillgång då han verkar kunna väldigt mycket om drakarna som tidigare varit okänt för de flesta människorna. Men han bär på en stor hemlighet. Är han ond? Är han god? Vad är det han döljer och kan han hjälpa Aspen?

Det låter kanske inte så himla intalande och det tyckte inte jag heller första gången jag läste vad böckerna handlade om och det kan vara det som gjort att jag hoppat över dessa böcker. Men jösses så fel jag hade. Efter att ha läst första boken i ett svep så kunde jag inte sluta. Serien har en lagom blandning av övernaturligt, romans, och ungdomsbok. Det roliga är att här i Sverige marknadsförs böckerna som ungdomsböcker 12-16 år. I USA för barn mellan 9-12 år. Något jag inte alls tycker stämmer. 12-16 år mer logiskt. Att sedan jag är +40 och älskar dessa är en annan historia. Många tittar ofta lite snett på oss vuxna som läser barn och ungdomsböcker men jag tror att många missat att ungdomsböcker idag kan vara både välskrivna och lika underhållande för en vuxen som för ungdomar.

Böckerna ska läsas i denna ordning

1. Obsidian
2. Aspen
3. Valentine
4. Skye
5. The kings

Tre skolavslutningar och en halsfluss!

Vi har tagit oss igenom tre skolavslutningar och en halsfluss på sonen.

Som sagt så tog äldsta dottern studenten den 8/6. De kunde inte haft bättre tur med vädret. Solen strålade från klarblå himmel och fåglarna kvittrade. Eller det sistnämnda vet jag inte. Så många småfåglar är det inte mitt inne i stan så man hör om de kvittrar eller ej. Men måsarna skrek i alla fall.

T’s klass är den första att ta studenten från Realskolan i Helsingborg så det kändes lite extra både för dem, oss föräldrar och för lärarna. Många tårar föll och många kramar utdelades.

T har kämpat som sjutton och många gånger har tanken på att ge upp varit nära men det ordnade sig till slut. Hon fick fina betyg från sin utlandspraktik, hon klarade sitt D9 och gick ut med 39% A i betyg, resterande var B eller C. Visst är hon lite besviken då dessa inte räcker för att söka till det hon tänkt sig men det går att plugga in lite ämnen så ska det nog gå ändå. Jag är så otroligt stolt över henne.

Nu väntar vuxenlivet med arbetssökande, kontakter med SYV (Syo hette det på min tid) för planering om framtidsplanerna. Vi får väl se vart allt landar.

Den 14 Juni var det sedan dags för O att sluta nian. Jösses, där fälldes många tårar. O har ju haft det kämpigt genom hela skolan både med sina diagnoser men även med att hon blivit mobbad och då ofta på grund av hennes diagnoser. Hon har ju inte alltid varit som alla andra. Hur nu det är, men jösses vad hennes klass växt det sista året och även fast hon ibland varit utanför så har hon ändå varit med mer i gänget under året. Nu väntar nya utmaningar och det är något hon inte gillar – förändringar!

Så hon grät många tårar under avslutningsmiddagen de hade på skolan på kvällen. Både för att hon lämnar klassen och det kända, men också oron inför hur det ska gå med gymnasiet, tar vi oss igenom det? Kommer hon in?

Det vi i alla fall vet med säkerhet är att hon har gymnasiebehörighet, något som vi har kämpat hårt för. Hon har ju dessutom ett ämne mindre än många andra då hon inte läst något språk så hon saknar ju lite poäng på det.Vi håller nu tummarna stenhårt för att hon ska komma in på sitt förstahandsval OCH att hon kommer hitta kompisar och inte återigen hamna utanför.

Sonen slutade bara 7:an så för hans del så gäller det bara att fortsätta kämpa på i åttan. Även han har det ju kämpigt så det här sommarlovet behövs för hans del nu. Han slutade den 15:e. Att alla slutat olika datum har varit jättebra för då har man kunnat engagera sig i alla barnen och inte missat någon av dem

Eftersom jag är så seg på att skriva inlägg så blev det lite forcerat i denna text känner jag, men jag ville ändå få ut bilderna på mina stora ungar som kämpat och övervunnit så otroligt många hinder. Jag hoppas att de kommer fortsätta kämpa och jag tror de kan gå långt om de bara vill och får möjligheten.