Känner mig grymt stressad!

Det är nytt år och vi tar nya tag. Halva januari har ju rullat iväg också. Helt otroligt vad tiden går.  Förstår inte riktigt hur det gått till, som vanligt.

Känns som att hela våren kommer vara en enda stor ”stress- och ångest period”. Det är såycket som ska fixas, hinnas med och ordnas. Samt den konstanta oron över ekonomin. Men vi tar helt enkelt en dag och en sak i taget, så kommer det nog att ordna upp dig.

I helgen var vi återigen på innebandymatch, jag lämnar den lite sådant åt sidan. Just nu känner inte grabbarna någon direkt glädje över någonting, så vi får bara stötta och heja så gott det går. Skånes innebandyförbund gjorde nämlugen lite som de ville när det skulle plockas bort ett av de anmälda lagen och tog bort fel lag, så under denna säsong har nu grabbarna (som är födda 04/05 samt tre st 03) spelat i serien för 03 or med dispans för 02 or. Alltså det är dom att se Goliat möta jätten all other again. Våra spelare (många av dem dessutom grymt korta och smala) når oftast inte ens upp till bröstet på motståndarna. Behöver jag tala om att vi ligger sist i serien?

Ovanpå det försvann deras målvakt, som är sjukt grym, av omständigheter vi inte behovet gå in på, så stämningen jär ju inte varit på topp om man säger så. Däremot ser grabbarna fram mot skånemästerskapen i april, där de kommer att spela i 04 gruppen. Kanske äntligen lite jämnare motstånd?  Samt Cup i Mölndal där de också kommer möta mer jämnåriga spelare.

Förutom denna cup och Skånemästerskapet så är det ju studenten i år för T, med allt vad det innebär, samt balen. Det är allt från mössor, klänningar, limousiner, hår och högtalarsystem som ska fixas till lastbil, campangefrukost, studentmottagning.

Mitt i allt detta ska det ordnas med en praktikresa till Sydaftika i tre veckor, där jag mitt i natten måste åka och lämna ett stycke barn på flygplatsen i Danmark i samband med detta. Måste komma ihåg att kolla vilka regler Danmark har för dubbdäck, annars måste det köpas nya sådana innan (hur nu det ska hå till) och O slutar nian och och och …

Jag känner mig helt slut bara av att tänk på allt.  Men som sagt, en sak i taget. Jag går i all fall all in och börjar beta av det hela med att idag göra… absolut nothing! Möjligen kommer jag att starta en maskin tvätt och om jag känner för det kommer adventsljusstakarna på ovanvåningen att åka bort igen. På bottenvåningen har de varit undanplockade sedan jag fyllde år. Brukar vilja ha bort julen lagom till min födelsedag den 5 januari.

Men jag ska i.te bara gnälla. Jag har ju en fungerande tv, och tangentbordet till datorn är kommet så nu ska jag bara lämna in datorn också, så fungerar snart den med. L’s telefonproblem löste sig och på torsdag är det äntligen Riverdale igen.

Så, vad pysslar ni med?

(Ps:  Linda,  om du läser detta. Det kommer en present när jag fått pengar 😉😘)

Vi har överlevt julen. Vi åkte upp till de Småländska skogarna för att försöka få lite julfeeling med snö, trodde vi i alla fall. Det var lite snö på vägen upp och det fanns lite på platsen vi anlände till men dagen innan julafton var det det borta så det blev en grön jul även i år.

Hade med mig kameran upp men trotts detta så blev det inga foton tagna med den. Vi tog nästan inga med mobilerna heller, vi bara var, men barnen tog i alla fall denna bild där de fixat julgran. Se så kreativa de är?

Det blev många fina presenter i år för mig. Jag har nog varit snäll! Ett biopresentkort, ett armband med alla barnens namn ingraverat i evighetens tecken, presentkort på Cassels, en tavla med katternas tassavtryck, ett Harry Potter Cluedo och lite andra småsaker. Givetvis fick barnen flest paket. Sämsta julklappen var nog den jag fick när vi kom hem igen och jag skulle starta diskmaskinen och displayen med knappar återigen gått sönder. På dagen ett år sedan den byttes sist. Kostar mig strax under 2000 kr att laga. Kan snart slänga ut den och köpa en helt ny. Blir aldrig mer en Cylinda känner jag,

Jag ser riktigt fram emot när reparationsnissarna kommet hit den 8/1 och lagar den så jag kan spendera pengar jag inte har på något så irriterande. Men som med allt annat, det kunder varit värre.

Imorgon är det nyårsafton och vi ska bara ta det lugnt, i alla fall jag, L och O. Vi ska faktiskt gå på eftermiddagen och se den nya Jumanji. Hoppas den är ok.

Sedan ska jag hålla tummarna för ett mycket bra 2018. Känns som det behövs.

I min playlist v.52 -Låten om hatten!

Sofie Svensson, Henwall – Låten om hatten
Utgiven: 2015
Varför:  Ja, vad säger man. Jag har ärligt inte ens någon aning. Får man skylla på barnen? I så fall gör jag det nu. Sonen hittade den och tyckte att jag skulle ha den i min lista. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den egentligen mer än att jag får så många frågor som dyker upp i huvudet.
Och som svar på frågan, ja vi är lite störda här.

Varför är det jobbigare att handla med tonåringar än småbarn?

Jag visste att det fanns en bra anledning att säga nej, men nu gjorde jag inte det. Jag åkte till Maxi, med dessa tre. Det borde jag inte ha gjort, det blev kaos. Varför har man alltid hoppet uppe om att ungarna ska gå fint och bara uppföra sig? Det var något de gjorde när de var tre år gamla. Då minsann skötte de dig exemplariskt, men någon stans på vägen hände tydligen något.

De två till vänster är de två skyldiga. Tjejen till höger och jag försökte bete oss som om vi inte kände de andra två.

Efter Maxi åkte vi till IKEA för att äta och köpa lampor, som de inte hade så det blev inga lampor. Väl inne på IKEA kämpade jag och O med att bli av med de andra. Efter många om och med hade vi lyckats skaka av oss dem. *Skrattar elakt skratt* I ca 15 minuter stod jag och O och smög på dem medan de rusade runt och letade efter oss. En gång trodde jag att de skulle se oss för jag skrattade så jag höll på att kissa på mig men vi klarade oss.

Nu när man tänker på det, undra vilka som var de mogna av oss egentligen? Nåja! Efter en stund slängde jag upp denna bilden på snap:

Svaret kom snabbt:

De är ju kreativa i sitt sökande i alla fall, oturligt för dem fanns jag inte med i sortimentet. Jag svarade då att vi såg dem och att de skulle sluta klänga på MALM-kartongerna och fick genast ett underbart svar från Arvid:

Till slut garvade vi så mycket att de två herrarna i yngre tonåren hittade oss och vi kunde återgå till bilen och åka hem igen.

Nu har jag precis fixat Lokes nya mobil, som mamma var snäll och hjälpte oss med, och det var ju inte riktigt så enkelt som Apple vill påstå. ”Koppla in och godkänn synkronisering från ditt konto”. Absolut Apple, absolut! Jag kopplade in och datorn talar genast om att iTunes måste uppdateras, sedan hade jag fel lösenord till Apple-ID påstod den. Det gick att logga in på datorn. Var tvungen att göra ett nytt lösen och då skickades aktiveringskoden till den gamla enheten – som inte fungerar. Happ!

Började leta på Apples hemsida om hur jag skulle göra och till slut hittade jag att jag kunde ringa och få en kod. Det fungerade alldeles utmärkt. Telefonen synkade sig och sedan ingen och igen och igen och… 4 ggr skulle den göra detta och trots att jag valde senaste säkerhetskopian påstod den att jag hade en nyare (Det fanns det ju inte, den bara påstod det) och ville installera den istället. Jag valde nej, telefonen sket i det och valde den den ville ha i alla fall för att sedan tala om att filen inte fanns. SA JU  DET! Ville jag skrika men det gjorde jag inte.

40 minuter senare kunde jag lämna telefonen till sonen som var helt överlycklig. Nu ska jag bara komma på hur sjutton man fick in bank ID igen så att han kan komma åt banken och swish, men det får jag göra senare. Är så trött på tekniska prylar nu.

Nu ska jag hänga lite tvätt och försöka organisera in oss inför julfirandet istället. Ting tjing på er!

Lite mixade budskap!

Sonen har spärrat av sitt rum med Polisband. Vilket brott som är begånget där inne låter jag dock vara osagt. Dottern kör lite mer på stuket att det är en farlig plats, men jag vet inte hur mycket jag ska tro på det när upphängningen är i form av en rosett. Är det för att förvilla tro?

När det blir lite körigt!

Den där paniken och ångesten som sprider sig när en senil släkting skickar ett meddelande om att de satt in pengar till barnen i julklapp på ditt konto men kontot är tomt. Man ringer och frågar när denna transaktion skulle ha utförts och får svaret igår. Alltså den paniken!

Var är pengarna? Har personen ens satt in några? har personen satt dem på fel konto? Frågorna var många och det var en å annan svettig minut innan allt kunde radas ut med hjälp av tredje part. Det hela visade sig vara ett systemfel hos banken, pengarna är på rätt plats nu. Men seriöst, Jag trodde för en sekund att jag skulle få en hjärtinfarkt och dö. Inte för att det var mycket pengar, men hela grejen som spelades upp i mitt huvud med hur mycket merarbetet det skulle bli. Min hjärna hanterar verkligen sådan stress på ett bra sätt. Jag måste lära mig att andas!

Jo, det snöar faktiskt i Skåne också ibland, även om det oftast inte är mycket. Oftast inte heller så långvarig. Det kom några fjun igår. De ligger kvar ännu, men jag har inga förhoppningar om att det ska komma mer eller bli liggande till jul. Man får ”njuta” så länge det varar.