Helt normalt!

Det är fasiken ingen i den här familjen som är normal.

Katten klättrar på dörrarna för att kunna kolla in i ugnen. Ena ungen åker till affären iklädd endast morgonrock och foppatofflor. Andra ungen tinar upp pepparkaksdegen från förra året och käkar som lördagsgodis.

Jag undrar lite hur normala familjer har det? Det enda ”normala” vi pysslat med i helgen är att vi varit en vända på tippen (sällan!) och fått på vinterstrumporna på bilen. I övrigt har det varit väldigt lugnt.

Ännu ett helt ointressant inlägg. Jag har verkligen tappat stinget! Jag pensionerar mig från det här.

Jag har legat helt däckad hela veckan. Alltså seriöst, jag har inte mått så kass på länge. Feber, ont i halsen, huvudvärk och känt mig allmänt ynklig. Är det det som kallas ”man cold”?

Nu börjar jag i alla fall orka vara uppe, vilket är tur för i morgon åker jag och pappa till Småland för att ta med oss ett flyttlass till samt hämta hem min bil igen som varit på skönheltssalong. Nu får fasike inget mer gå sönder på henne. Jag behöver henne för att få allt att gå runt.

Det är märkligt det där, man kan låta bilen stå still i flera dagar men när man inte har den, då inser man hur låst man blir.

Ute hos pappa och Meg går det framåt, om än väldigt långsamt. Drömkåken är verkligen Drömkåken så allt tar oerhört lång tid. Häromdagen lyckades i alla fall pappa och Roffe få in badkaret i poolhuset. Förstår inte att de orkade. Det där karet väger ju ton alltså och nej, det är inte som jag hittar på, det sä sjukt tungt. De fick plocka ut fönstret för att få in det men lite extra jobb har man ju aldrig dött av 😂

Så nu när badkaret står i det hus det ska stå i så får vi in även nästa flyttlass i garaget. Weehoo!

Lov har det ju varit också och det vet jag inte om jag ser som en fördel eller nackdel när jag varit sjuk. Fördelen är ju att man inte behövt gå upp på morgonen för att få iväg barnen till skolan. Nackdelen är att de haft massor med kompisar här. Det är i.o.f.s mysigt men när man helst bara vill dra täcket över huvudet och döööööö. Då är det inte lika mysigt.

Gårdagen slutade i alla fall med en rolig överraskning. I posten låg ett paket skickat ända från Kanada. Weehoo! Tack Lee för den signerade boken. Du vet verkligen hur man muntrar upp.

Glad helg på er!

I min playlist v.43 – WHIMY!

Cameron Dallas – Why Haven’t I Met You?
Utgiven: 2018
Varför: Släpptes idag. Jag visste inte om jag skulle gilla den eller inte. Det är egentligen inte den typ av musik jag lysnar mest på men den fungerar sjukt bra i min lista för lugna låtar. Great job Cameron! Den blev sjukt bra.

Har du några husdjur!

Den där när man får frågan om hur många husdjur man har och man råkar svara: ”Två katter, ett gäng dammråttor, silverfiskar i tvättstugan och en död hamster i frysen”.

Japp, där ligger han fortfarande och har gjort sedan i december. Vi glömmer ju att begrava honom hela tiden. Kanske börjar bli dags för det nu?

R.I.P. Seth Rydell!

Tack Samsung!

Jag vill bara säga att jag älskar mina nya Gear IconX. Sitter bra, lätta att hantera och lätta att ladda in musik i så man intebehöver ha telefonen med sig när man är ute och motionerar. Bra ljud också. Jag är kär! Tack igen Samsung för att jag fick dem.

 

Inget spännande att läsa här, fortsätt vidare …

Det händer så mycket hela tiden, fast det egentligen inte händer ett skit. I natt flyttar pappa och hans fru till Skåne. Någon gång mellan 01.00 och 02.00 bodre vara framme. Som vi har längtat.
Egentligen är inte hela flytten klar och huset de flyttar till är inte ens halvfärdigt. Men nu är det i alla fall på gång och det är underbart. Känslan att kunna åka hem till dem precis när som helst är helt fantastisk. Det är något jag saknat sedan jag flyttade hemifrån när jag var 19 år.

Min bil är ute på äventyr också. Den står nämligen uppe i småland. Närmare bestämt i Vena. Så just nu kör jag omkring i Megs (pappas frus bil) och imorgon ska jag byta ut den mot deras extrabil. För att sedan köra omkring i den tills min egen bil är färdig.

Det kan bli spännande att se om de kan återuppliva den. Det är bromsar, handbroms, en trasig instrumentpanel, en rostig balk till dragkroken och kassa länkarmar.

Det här med bromsen är det mest märkliga, för den bytte jag ju för nästan exakt ett år sedan och nu hänger den sig igen. Väldigt märkligt att det är ett återkommande problem för en broms ska inte slitas ut på strax under 2000 mil på ett år. Det är helt orimligt.

Men Kristian (mekanikern) tror att han kan få rätt på det så jag litar på honom.

Annars är jag rätt trött hefter att i veckan hämtat T flertalet gånger på jobbet mitt i natten. Fördelen med att jag får äran att hämta henne är att vi har så otroligt roligt i bilen. I onsdags garvade jag så ofantligt åt när hon berättade om sitt arbetspass att jag var tvungen att stanna för att inte köra av vägen.

Seriöst, en av hennes kollegor gicka alltså omkring med stekta fläskkottletter i fickan? Vem fan gör ens det? 😂 😂 😂

Idag när jag kom hem låg en helt fantastisk överraskning i brevlådan och väntade på mig. En ny struts, målad av Anna-Moa. Juan heter han och har nu fått hedersplatsen i vardagsrummet på den tomma väggen. En vacker dag ska jag köpa en stor tavla av henne också. Hon är helt fantastisk på att måla. Det var hennes strutsar jag föll för från början även om hon även målar annat också.

Kolla här på Juan! Visst är han helt awesome? Även om han känner sig ytterst ensam på den här väggen.

Jag fick äntligen hem mina nya hörlurar som jag fick gratis från Samsung. Det stod att det kunde ta upp till två veckor innan de skulle dyka upp men det gick fort och tog inte mer än fem dagar. Ibland blir man positivt överraskad. Tack!

Så nu ska jag se hur lång tid det tar innan jag lyckas slarva bort dem. Jag är ju rätt bra på sådant om man säger så. 🙃 Ni vet sådana där trådlösa pluppar. Inget jag hade skaffat om jag hade varit tvungen att betala de där 1900 kr. Men gratis tackar man ju inte nej till.

Tja, vad har jag mer gjort i veckan? Det gamla vanliga, arbetstränat. Det går sådär. Eller själva arbetsträningen går väl bra, men jag blir ju helt slut i kroppen. Seriöst, jag tror jag ska somna varje gång jag sätter mig ner. Men det rättar väl till sig hoppas jag. Dock har det varit lite bättre nu när det varit så otroligt bra väder de senaste veckorna. Ursäkta mig men mellan 20 och 25 grader i oktober? Det är ju helt fantastiskt, men i morse hade jag för första gången lite frost på rutan på bilen. Tydligen hade det varit nere på -1º C.

Vi har även flyttat runt barnens sängar igen. Det känns inte som jag gör annat än att byter sängar till barnen. T’s säng hamnade i L’s rum och T fick pappas och Megs dubbelsäng. Sägnen som stod hos L står nu mer i pappas och Megs nya hus. Ja, det är lite sådana här saker vi roar oss lite mer om dagarna. Har man inte jobb så skapar man sig.

Näe, roligare uppdatering än så här blir det inte för idag. Sov gott alla fina där ute. Det ska jag göra i alla fall. För imorgon ska vi köra 10 mil för att L ska spela en innebandymatch, sedan är det 10 mil hem igen. Känns så jäkla ovärt, men vad gör man inte?

 

 

I min playlist v.42 – Husvagn!

Discocrew – Husvagn
Utgiven: 2009
Varför: Man blir ju faktiskt liiite glad av denna låt. En gammal godlng. Det som jag hängt upp mig på bara är de motsägelsefulla textraderna.

”Vi satt där vid brasan en het sommarnatt med konversationer som hade fått fnatt, det var kyligt i luften ja nästan kallt”. 
Hur ska de ha de? Var det hett eller var det kallt? Nåja! Det är väl sådant där som bara fungerar i en låttext. Ingen idé att fundera mer på det. Tjing!

Nu är det (inte) jul igen!

Vi är redan inne i oktober. Hur är det ens möjligt? Tiden bara rinner iväg och snart är det jul igen, något som gjorde att jag i veckan gick helt emot mina princioer och köpte både julmust och skumtomtar. Vad har hänt med mig? Det är ju något man inte äter förrän till advent?

Jag har blivit helt indoktrinerad. Som om inte det var nog spelade O julmusik hela dagen i torsdags. Så pass mycket att hennes pojkvän fick ett totalt frispel och hotade med att inte ge henne någon julklapp när det väl är jul.

Är jag förlåten tror ni?

Ja, jag vet, tråkiga uppdateringar. Men jag har verkligen ingenting vettigt att säga. Det är det gamla vanliga bara. Trasig bil, trött, ont om pengar o.s.v. Så det känns liksom inte någon idé att skriva något om det. Förhoppningsvis så händer det väl något snart.

Jo, en sak kom jag på. Den där novellen jag hittade som var från 1994. Jag och T började ju skriva om den. Eller inte skriva om och skriva om, utan egentligen bara uppdatera till lite mer nutida språk, personerna har blivit uppdaterade med tekniken m.m. 1994 var det det ju itne jättevanligt med datorer och mobiler för alla som det är idag, så det var de ju tvungna att få. Samt att språket börjat ändras. 1994 sa ingen ”Men chilla” t.ex.  Ja, ni förstår. Nu har jag bara ett problem. T tycker historien är så spännande att hon vill läsa den när hela är klar. Hon var ju min Beta reader ju. Vem ska nu vara min beta reader som jag kan bolla idéer med innan den är klar? Det är ju liksom inget jobb jag kan ge till vem som helst dikret. Måste ju lita på personen som kan komma med konstruktiv kritik och som inte vill göra om själva storyn utan bara påpeka när andra ord kanske kunde vara bättre, eller om något i språket eller miljön ska ändras. Var hittar man en sådan person? Känner jag någon som känner sig manad?

Inser att det kommer ta lite tid att skriva om hela samt att komma på slutet, den var ju bara halvfärdig. Min fantasi är lite lika stark idag som den var då. Jag återkommer 2036 eller något. Då kanske den är färdig.