FAN!

Pengar på kontot: 1672 kr.
Elräkning att betala: 1137 kr.

Nu är frågan, ska jag spara pengarna så vi kan få någon mat resten av månaden, eller ska jag betala elen?
Det är liksom lite pest eller kolera.

Sorry för mycket gnäll ny, men det är mitt sätt att ventilera för tillfället.

Det här med Ryssland och Ukraina!

Det kan väl inte bara vara jag som får ångest över Putin? Hur kan en människa sitta och tycka och tänka så oerhört mycket och bara tro att alla ska dansa efter hans pipa? För mig är det helt obegripligt. Jag har så många tankar om mycket, men jag tror det är bästa att jag håller dem för mig själv så man inte stöttar sig med någon. 

Någon som sett intervjuen i SVT med Finlands fd Stadsminister, Alexander Stubb? Om inte, så har ni den här. Tycker han sätter ord på ganska många av de tankar jag har. 
Jag kan ibland känna att ”Ny jädrar räcker det. Jag orkar inte mer.” 
Det är liksom för mycket hela tiden med allt i mitt eget liv som ställer till kaos. Så kommer det här stolpskottet  Putin och rör till det hela ännu mer. Har ni någon gång blivit så rädda att det gjort fysiskt ont i kroppen? Just precis så känns min ångest i perioder, och det utan att Putin är med i leken.

Sonen fyller 18 år i April. Det betyder att bostadsbidraget måste sökas om eftersom även han måste skriva under. Det gör att det kan bli ett uppehåll i utbetalningen om det vill sig illa. Han själv måste även ansöka om förlängt underhållsstöd. Även där kan det då bli ett uppehåll. Min arbetsträning pågår som ängst till 20 juni. Anser de då att jag kan arbeta igen så försvinner sjukskrivningen = står utan inkomst eftersom jag varit sjukskriven så länge att jag inte är berättigad a-kassa. Då är det soc som gäller och jag har ont i magen. Bara det här att säga till sonen att han inte får ta emot en enda swish. Det gör fysiskt ont. Eller det här med att han söker sommarjobb. Tjänar han pengar ska de gå till familjen. Ja, jag förstår grejen med det. Men det är ändå inte han som ska se till att elen blir betald osv. Han vill ju sommarjobba för att få ihop lite pengar eftersom det inte kommer något studiebidrag under sommaren, och han vill kunna göra något med sina kompisar och inte alltid vara den som inte kan vara med för att pengar inte finns. FAN!
Jag sover verkligen inte bra just nu. Jag kan inte fungera som en normal människa. 

Pappa säger ”2022 blir ett bra år. Då allt ordnar sig.” För mig känns det faktiskt lite som att ”Näe, men jag gräver ner mig istället”. Jag är fullt medveten om att det ibland måste bli sämre innan det blir bättre. Men när blir det bättre då? För det känns som det har varit en spikrak störtloppsbana utför sedan 2014. Måtte man bara komma i mål snart och att det i alla fall blir medaljplats. Att förlora stort känns inte helt rätt efter att ha kämpat så länge.

När polletten trillar ner!

Jag borde väl skriva om något vettigt, men jag kan inte. Hela mitt inre vänder sig ut och in och ångesten bara sprutar ur öronen på mig.
För att försöka tänka på något annat så stänger jag in mig i min egen lilla bubbla. Om det är bra eller dåligt vet jag inte riktigt. Jag lämnar det tills vidare.

Nu över till något helt annat. I september förra året släpptes en låt. En relativt bra låt, en melodi som fastnar och jag gillade den direkt. Det var bara ett litet problem. Det kändes som jag hört den förut. Jag har gått och stört mig på det. Nästan blivit förbannad i perioder. Men så i går, eller om det var i lördags så trillade äntligen polletten ner och jag kunde nynna texten på den låt jag tänkte på. Vips så gick det att hitta den med hjälp av ”låttextsök”.

Tänk att det skulle ta mig nästan ett halvår att komma på det!
Här är alltså Låt nummer ett:

Staring at the bottle – Jerome, Angemi och Mingue. Släppt 17 september 2021

Och här har vi låt nummer två:
Wait another day – Mike Williams X, Mesto. Släppt 6 december 2018

Så där, nu har min hjärna processat färdigt just det här och kan gå vidare med andra spännande tankar.
Har ni också några låtar som när ni hör känner att; Var i hela friden har jag hört den här innan? Ava Max är ju expert på att sno sound från andra artister. Jag tror bestämt att varenda en av hennes låtar redan finns i en tidigare upplaga.

Även flera av årets Mellolåtar känns även de extremt stulna. Vi kunde bland annat höra toner från ”Always remember us this way”, ”Undo” och ”Arcade”. Men det är klart. Med så mycket nytt som ska fram i parti och minut så måste man väl kopiera helt enkelt.

Sverige öppnar upp!

Så var dagen här, alla restriktioner tas bort. Pandemin har nu pågått i nästan exakt två år. Det är endå en rätt märklig känsla. Det har varit två minst sagt, annorlunda år. Hemundervisning, distansarbete, ansiktsmasker, slut på toapapper, tvål och basvaror. Inte träffa släkten och jag har plöjt serier som aldrig förr. Vad tycker jag om det då? Att sverige släpper alla restriktioner? Jag vet inte. Å ena sidan är det kanske inte jättesmart att bara släppa allt från en dag till en annan. Å andra sidan, med handen på hjärtat, har inte de flesta redan levt som om ingen pandemi pågått i alla fall under det senaste halvåret?

>Absolut ar vi haft restriktioner, inte för många i biosalongen. Inte fler personer än 4 i sällskap på restaurangen. Eller var det åtta nu på slutet? Kommer inte ihåg.
Rekommendation om munskydd i lokaltrafiken m.m. Men har det egentligen gjort så mycket nytta på sluet? De jag blivit smittad av än ungarna. För i skolan har de flesta träffats och alla där har ju dragit med sig smittor från sina familjer m.m.

Många säger att vi måste tänka på sjukvården som går på knäna, men seriöst? Är det verkligen med ett nedstängt samhälle vi ska rädda sjukvården? Sjukvården gick på knäna långt innan detta och det är i största och högsta grad ett politiskt ansvar. Sluta rusta ner vår sjukvård! (Så fick jag det sagt också).

Jag tror snarare att vi måste öppna upp. Företagen klarar inte mycket längre och en del har redan fått ge upp. Vi måste öppna upp för att inte halva befolkningen ska bli arbetslösa. DET om något kostar ofantliga mängder. Vem ska bekosta för de som blir sjuka om inga arbeten finns och ingen kan betala skatt?

Ja, ja! Jag ska nog inte gå in för djupt i detta. Vi får helt enkelt se vad som händer. Jag kommer nog göra som jag gjort de senaste åren. D.v.s. håller mig på avstånd från andra, stannar hemma vid sjukdom och inga onödiga resor. Det sistnämnda har jag ändå ingen ekonomi till så det blir lätt att hålla. En fika ute, ett biobesök och något annat litet kan jag dock tänka mig att det blir – när jag har råd. I övrigt måste jag erkänna att jag trivts rätt bra med att inte behöva träffa folk. Mitt introverta arsle har äntligen haft en anledning till att säga nej till olka träffar jag ändå inte velat gå på. Det kommer jag att sakna. Nu måste jag återigen komma på kreativa ursäkter. Men även det är ju en upplevelse.

Ja, ja! Jag ska nog inte gå in för djupt i detta. Vi får helt enkelt se vad som händer. Jag kommer nog göra som jag gjort de senaste åren. D.v.s. håller mig på avstånd från andra, stannar hemma vid sjukdom och inga onödiga resor. Det sistnämnda har jag ändå ingen ekonomi till så det blir lätt att hålla. En fika ute, ett biobesök och något annat litet kan jag dock tänka mig att det blir – när jag har råd.
I övrigt måste jag erkänna att jag trivts rätt bra med att inte behöva träffa folk.

Mitt introverta arsle har äntligen haft en anledning till att säga nej till olka träffar jag ändå inte velat gå på. Det kommer jag att sakna. Nu måste jag återigen komma på kreativa ursäkter. Men även det är ju en upplevelse.

Det här kan bli intressant!

Här har jag inte befunnit mig på två år. Inte för att ni missat så mycket för det känns inte som något intressant har hänt, förutom att Corona kom lite emellan och ställde till det. Ja, å så har hela programmet där jag skriver bloggen bytt utseende och funktioner, så nu hittar jag absolut ingenting och de funktioner jag är van vid finns inte längre. Jag giller det inte riktigt. Jag har faktiskt kommit på att ju äldre jag blir desto mindre gillar jag förändringar. Om det bara har med åldern att göra eller om det har med mitt mående att göra vet jag dock inte rikgt.

Tillbaka till Coronan. Två sprutor har jag och barnen hunnit ta. T har till och med tagit tre. Det ska jag också göra, så fort jag får tid. I övrigt tror jag att jag lyckats ha skiten minst tre gånger. L och O lika många, om inte fler. De två första gångerna jag hade det var innan jag hunnit få vaccin och senaste gången hade jag för ett tag sedan. Misstänker att det var Omikronvarianten. Ingen av gångerna har det påverkat mig speciellt mycket. Lite konstig huvudvärk, ont i ryggen och lite influensakänsla i kroppen, dock ingen feber. L tappade ju all lukt och smak när han var dålig första vändan. Så här mer än ett år senare så har han ännu inte återfått det ordentligt, även om det är bra mycket bättre.

Jag har saknat att skriva, men om jag kommer ta upp det på heltid igen vet jag inte riktigt. Har jag ens några läsare kvar efter två års uppehåll? Känns tveksamt.

Har ni också barn som håller på med TikTok?

I så fall vad tycker ni om det? Tycker ni det är okej? Nu blir ju O snart 18 så jag ser inget konstigt i det faktisk. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag det är sjukt kul att kolla på alla videos som folk lägger ut. Har insett att väldigt många har familjekonton och en del är hysteriskt roliga. Jag kan förstå att de med yngre barn kanske inte tycker att det är rätt plats att vara på, men å andra sidan har de ju åldersgräns också. Själv har jag endast stött på några få videor som jag tycker inte passar, men för att ge TikTok cred, de försvinner oftast ganska fort. De är duktiga på att plocka ner videos som inte följer deras riktlinjer.

Det stora problemet som jag ser det är jag ofta blir så involverad i det här spektaklet att jag hör dessa jäkla musiksnuttar i huvudet konstant. Inte bara när jag går och lägger mig far ljuden runt utan även i alla våra vardanliga situationer så kopplar jag ihop händelser med dessa ljud och/eller videor. Ha ha!

Fördelen med att ha koll på trenderna i appen är att jag i alla fall tror att jag slipper ifrån att bli försökskanin. Ni vet olika challenges som man ska utföra på diverse familjemedlemmar och sedan ska resultatet ut för internetvärlden att beskåda. Men det kommer kanske, den som lever får se. I så fall får jag väl bjuda på det. Alltid glädjer det väl någon?

Tänkte bjuda på ett par filmer som O lagt ut. Vissa filmer flrstår jag mig verklien inte på, medan några av dem är grymt underhållande. JAg antar att jag i detta läget har min ålder emot mig.

@crazyfamily_

I NEED SOM DUET PARTNER PLEASE #xyzbca #acting #act #4u #xyzcba #duet #justforfun #gamergirl #gameing

♬ Famous people used my sound – tk_music69

@crazyfamily_

#duet with ryanesling POV: a year ago I died in a car crash my bf caused. but I will always be around as his Guardian angel. #pov #acting #xyzbca

♬ beeebeee am here – ohrobin
@crazyfamily_

POV: I’m a demon who is trying to take you with me to my world. #pov #xyzbca #xyzcba #devil #demon #acting #viral

♬ Take me to church by Hozier – daycore.audios

Höst, vinter eller vår?

Ja, det är den stora frågan det.

Hej hej på er alla förresten. Jag är tillbaka igen. Vet inte hur många gånger jag sagt det, men jag säger det igen. Jag vet inte heller hur många som tittar in här längre men det spelar ingen roll. Jag har ju alltid mest skrivit för mig själv.

Tillbaka till frågan. Vad har vi ens för årstid? Enligt meteorologerna har vi temperaturmässigt vår i Skåne, men eftersom vi inte haft ”vinter ännu” så får de inte kalla det vår utan höst eftersom vi inte passerat ett speciellt datum (??) Låter enligt mig helknasigt, men så är det tydligen. För min del spelar det egentligen ingen roll vad vi kallar årstiden, den är lika tråkig för det.

Det regnar – på tvären, mest hela tiden… och blåser. Alltså på riktigt, ta mig till en varmare världsdel. Jag är så trött på det här nu. Kan man åtminstone få lite sol?

Vi hade iofs sol en dag för några veckor sedan. Då tänkte jag att jag skulle fotografera det för att komma ihåg ögonblicket. Det skulle jag inte ha gjort. Kameran bestämde sig för att tala om för mig att jag behövde rengöra linsen för att bilden var suddig. Tyvärr var det inte i kameran problemet låg utan i det här med att jag inte putsat mina fönster på minst ett år. *Harkel!*

Jag slutade genast med vansinnet att försöka fotografera solen genom fönstret och gick och lade mig istället.

Egentligen hade jag väl tänkt uppdatera mer, men jag tror jag börjar så här. Återigen, välkommna tillbaka.

Det händer ingenting, fast det händer saker mest hela tiden!

Jag är inne i en fas, igen! Jag känner ingen direkt glädje att skriva, varken här, på FB, på Insta, på Wattpad eller någonstans och jag avskyr det. Känslan alltså! För grejen är ju den, jag älskar att skriva – egentligen.

Om allt detta beror på hur jag mår, om det inte händer något spännande eller om jag bara är så sabla trött på ekorrhjulet vet jag inte riktigt, men det jag vet är att jag vill bryta mönstret på något sätt. Frågan är bara var man ska börja.

I alla fall, det händer som sagt saker hela tiden och eftersom de liksom ingår i ekorrhjulet så känns det kanske inte helt logiskt att skria om det när man inte tycker att sakerna ”står ut”. Ni vet, man blir nog lite skadad av alla sociala medier där man ser alla resor, bröllop, folk får barn, skaffar nytt jobb, får en levertransplantation osv. Vad händer egentligen i mitt liv? Inte direkt mycket och jag trivs ju med det, men det ger mig inte mycket att skriva om.

Men jag får väl göra ett försök, inte för er skull, utan för min egen. Jag har genom året använt bloggen som min egen dagbok. Därav en del låsta inlägg och även inlägg som endast jag själv kan se, men det tar bort lite av grejen med bloggen.

Jag lovar er inte att jag ska bli bli duktigare, men jag lovar mig själv att jag ska försöka.

Håravfall!

Jag har nu tappat hår i ca ett år och det är inte ett hårstrå där och ett här, nej det är ofantliga mängder. Hela sängen full, frisören vågar inte borsta mig och när jag tvättar håret så kan jag ta upp en hel näve.

Jag har alltid haft väldigt tjockt hår men idag har jag nog bara en fjärdedel kvar. Läkaren tror att det beror på stress men jag börjar undra om det är hela sanningen. Ingen kan fälla så här mycket, så länge känner jag.

Blodprov togs för ett halvår sedan och de såg bra ut, jag har ätit extra vitaminer och grejer men ingenting hjälper. Om inte håravfallet berodde på stress från början så utvecklar själva tillståndet stress, det är då en sak som är säker.

Om det fortsätter så här så kommer jag vara flint innan jul. Panik och ångest på hög nivå.

Någon som har lite hår att låna ut? Kan man använda katten tror ni? Lätta över huvudet bara. Eller ska jag samla allt hår jag tappar och sticka mig en peruk? Frågorna är många men svaren de är få.

Kan vi även prata om det här med att sonens fötter har ökat två storlekar i skor på en månad. EN månad. För en månad sedan hade han storlek 38 i skor idag köpte han nya för sin månadspeng och fick ta st 40 i samma modell av skor.

När jag utbrast; ”Men va fan!” svarade han med ”Jag är faktiskt femton, inte fem.”

Men ändå liksom på EN MÅNAD?