Har inget vettigt att skriva men …

Vilket väder vi haft den senaste veckan. Helt fantastiskt, så här vill jag ha det jämt, jag är inte byggd för kyla. Nu vet jag att lite lyligare väder är på väg in så det gäller att ta till vara på de dagar man får med bra väder. 

Igår åkte jag och tjejerna ner till stranden en stund på kvällen, jag kände på vattnet men något dopp blev det inte. Det var iskallt, fötterna blev röda på bara ett par sekunder och det kändes som hjärnan skulle få en chock. Ändå bär der flera barn som badade. Känner inte barn att det är kallt?

Det är även när det börjar bli så här bra väder man inser att man vill gå till frissan och klippa sig och färga bort allt det gråa håret, samt köpa sig lite t-shirts. Men tyvärr så blir det inget med det. Pengakontot är tvärtomt och det suger, på riktigt! 600 kr kvar tills pengar kommer in nästa gång och det måste räcka till mat och bensin så jag kan ta mig till mina aktiviteter jag har i samarbetet med AF och FK.

Mötena gör mig fortfarande helt utmattad och jag kan sova flera timmar i sträck efter mötena. När tror ni det vänder? Är så trött på att vara trött. Alla säger att motion hjälper – in my ass att det gör. Jag har de senaste två veckorna verkligen kämpat på med promenader men inte sjutton blir jag piggare, så är det bara ett påhitt att man blir piggare av motion eller är jag verkligen så körd i botten att dessa promenader ger mer skada än nytta? Jag vet verkligen inte, men jag kommer i alla fall kämpa på med dem, har jag tur kanske jag län tappa något kilo eller två och det hade varit fantastiskt.

Jag och Camilla har även tagit några rundor till det ena utegymmet vi har här i kommunen. Riktigt nice, och man känner sig duktig efteråt. Förutom den grymma träningsvärken man får. Har även konstaterat att jag varken har kondis eller styrka längre. En armhävning är ungefär vad jag orkar göra – EN! Jag hoppas ju att det blir bättre md tiden.

Vi har dock kommit på en dålig, eller i alla fall en sämre, sak med utegymmet. Det ligger så öppet så när solen gassar finns det ingen skugga alls och gymmet blir i stort serr oanvändbart. Det hade varit bättre om de lagt det i skydd al lite träd eller liknande. Eller möjligen satt ett tak över. Då hade det även varit lättare att använda det även om det är lite sämre väder med regn.

Först går det upp, sedan går det ner …

Så sjukt trött! Jag har ju börjat gå på lite olika workshops m.m. via det här programmet som FK har i samarbete med AF. Tanken är ju att återgå till arbete igen och just nu håller jag på att ”kartläggas”. Fanns onekligen rätt märkligt. För tillfället är jag där två dagar i veckan, två timmar åt gången och jag tror inte jag varit så trött någonsin.

Jag orkar verkligen ingenting. Efter att jag kommit hem från dessa möten skulle jag kunna sova flera dygn i sträck. Är det ens normalt? Jag försöker bli mer aktiv, det är ju viktigt med motion o.s.v. men det gör mig ju än mer däckad.

Ta idag till exempel, gick upp klockan 09.00 ungefär och fick på mig trängiskläderna så jag kunde ge mig ut och gå min runda, (Har hittat en runda på ca 6 km att gå som inte är allt för ångestframkallande.) när jag kom tillbaka blev jag sittande utanför på trappen i solen en stund innan jag gick in och fixade något att äta. Satte mig sedan ute igen i solen innan jag orkade ta mig in i duschen och nu ligger jag här på sängen. Orken är helt borta. Jag har massor att höra, massor jag vill göra men det går inte och det ger mig panik.

Hur ska man kunna finna människor att integrera mig med om jag inte ens orkar hålla mig vaken? Är så börbaskat trött på det här nu. Ja, jag vet att det tar tid att ta sig ur en utbrändhet, men det här är ju inte jag.

Min samtalskontakt jag har under mina möten var ytterst snäll och hjälpsam med att visa på en bild var jag befinner mig. Visst är det praktiskt när andra kan berätta när man inte vet själv?

Hon slängde i alla fall upp denna bild och pekade. ”Här ungefär befinner du dig. Du har ännu inte kommit till den punkt där du accepterat att du inte är den du en gång varit.”Det är nog sant. Jag har ytterst svårt att ta in min situation. Det här är inte jag, inte på långa vägar. Jag vill egentligen ta risker, hitt på saker utan att planera så himla mycket i förväg, jag vill kunna ha många människor omkring mig, vänner …

Så är det ju inte idag! Idag klarar jag inte för många människor på en gång, jag sitter oftast själv och blir trött av att bara göra en konversation och det är ju inte jag. Det är orättvist! Jag vill ju så mycket! Jag vill vara social men har blivit en ensamvarg. Är det ok att tycka livet är skit ibland? 

Idag är verkligen en sådan där dag då man bara behöver en kram och någon som finns där utan en massa krav på att man ska vara aktivt tänkande och att man inte behöver ha en konversation. Helt enkelt någon som bara står där vid sidan och plockar upp bitarna. Men var finns du? Det är frågan det.

Nu ska jag i alla fall ta på mig leendet och gå ut i verkligheten en stund – affären,  och låtsas att jag har världens bästa liv.

Puss på er alla fina där ute 😘

Förlåt mitt tjat!

Jag har svårt att ta mig samman, och jag har svårt att vara kreativ, på alla plan. Förlåt mitt att jag kanske upprepar mig och tjatar, men jag kan inte släppa det här med Avicii. Det berör mig så enormt. När det pratas om honom i media kommer tårarna på en gång. Varje gång jag ser en bild på honom, och det är ofta med tanke på att det är det enda som syns i de flesta flöden, framför allt på instagram, så kommer tårarna. Och det är inga stillsamma tårar, nej, det är fulgråten som kommer. Jag fullkomligt bryter ihop.

Jag kände inte honom, han var inte ens den artist jag lyssnat mycket på, men han var ett musikaliskt geni och verkar vara en så otroligt ödmjuk människa. Det går inte att förklara för jag vet verkligen inte varför jag reagerar så här. Det här är till och med värre än när Paul Walker dog och då sörjde jag länge.
Jag har flera videos i min mapp ”Titta senare” på youtube, de har legat där ett tag, sedan innan han dog faktiskt, det är framför allt interljuver, och nu kan jag inte förmå mig till att titta på dem. När Tims föräldrar gick ut med sitt brev igår så bara brast det för mig. När ska detta börja tas på allvar?

Jag vet ju själv hur det är. Inte hur han hade det givetvis, jag kan aldrig jämföra mig med honom, inte på några plan alls, förutom att jag vet hur det är att känna att det liksom inte går längre. Jag vet hur det känns när folk runt omkring tycker att det bara är att köra på medan man själv vill låsa in sig i en garderob och inte ens vill prata med sig själv. Just det där att folk lyssnar, men de hör inte – förstår inte. Om det handlar om att inte vilja förstå eller att man inte vet hur man ska göra vet jag inte. Men ibland räcker det med att bara säga: ”Ok, fine, vi skiter i det här och det är okej”. Det är en början, sedan behövs det såklart mycket, mycket mer, men man måste börja någonstans. Framför allt att någon verkligen VISAR att de har hört dig.

Man skulle ju aldrig tvinga en person med brutet ben att springa ett maraton, så varför ska en person med en trasig själ behöva göra det den inte klarar? Jag kan för mitt liv inte förstå det.

Jag är arg! Framför allt på vissa personer i hans team och då framför allt en människa. En människa som yttrade något så oerhört korkat som ”Varför sa han inget? Då kunde vi ha hjälpt honom.”. Nej, bara nej! Titta på dokumentären igen kära du. Han säger klart och tydligt att det kommer bli hans död, det syns med all tydlighet hur han mår och du kör över honom. Jag förstår att du gjort ditt Instagramkonto privat. Antar att det är fler som har ungefär samma åsikt som jag och jag antar att du fått många mindre snälla kommentarer, men jag säger såhär: Det kan du gott ha din Djävel!

R.I.P Tim ”Avicii” Bergling!

OFF!

Jag har inte orkat. Jag är inne i en sådan där period igen där allting är mest trist och tråkigt. Sådär att man inte riktigt vet vad man ska ta sig till riktigt, energin att göra något finns inte och det mesta är trist. Vi som gjort så mycket. Vi har varit iväg på innebandycup i Mölndal t.ex. Men jag har inte funnit orken att skriva om det. Inte heller veckans låt. Sedan dog Avicii mitt i allt och även fast jag inte känt honom personligen fullkomligt däckade det mig.

Kanske kan det bero på att jag känner igen mig ibland i hur han känt det? Har ni sett hans dokumentär? Alltså fy fan säger jag bara, hur kan det ha fått fortgå? Det undgår mitt förstånd. Varför har inte hans nära och kära strypt vissa andra personer i hans närhet? Varför? Så många varför?

Avicii är inte den artist jag i första hand lyssnar på men för den saken skull tycker jag inte att hans musik är dålig. Han var för sjutton ett geni utan dess like. Jag lider med vad han fått gå igenom, vad hans nära och kära går igenom nu och jag är arg för att han inte bara kunde få hjälp och bara få göra det han ville utan den enorma press på sig som han hade. Det är inte rättvist!

Ni får ha överseende, jag kommer tillbaka igen, men jag är lite off för tillfället.

Tjingeling på er så länge!

Happy birthday!

Idag fyller världens bästa lillasyster år, 18 år!  Hon är envis, påhittig, har sjukt dålig humor, kan reta gallfeber på vem som helst på ingen tid alls, hon är världens snällaste, hon är omtänksam och rolig. Hon är helt enkelt BÄST!!

Grattis min ”lilla” Amanda!

14 år!

I tisdags fyllde denna ”lilla” herre hela 14 år. Förstår inte riktigt var tiden tog vägen, var är min lilla plutt? Tänk att han funnits i mitt liv så länge. Det är rätt galet när man tänker på det, för han kommer alltid vara min lilla envisa ettåring som grät hysteriskt för varje nej han fick. Han kommer alltid vara den lilla kille som sken upp som en sol varje gång han såg en boll och han kommer alltid vara den som avskyr att tvätta håret, även om det har ändrat sig med åren.

Idag älskar han kläder och innebandy. Båda sakerna är hans liv. Han vet vad han vill ha på sig och har ser till att det blir så. Han sparar sina pengar för att köpa det han vill ha och sätter sina mål för det. När jag säger att det är dags att köpa kläder och att han får handla för 1000 kr så skiter han högaktningsfullt i om han bara kan köpa en tröja, så länge det är tröjan han vill ha. Istället för att få flera plagg från andra märken. Det är liksom ingen idé att försöka, han använder det inte ändå. Han har hellre 4 tröjor i garderoben som han gillar, än 20 som han inte gillar. Kan i.o.f.s. förstå tankegången, men kan ändå hänga upp mig på det ibland.

Han fick lite pengar av en vän som han genast köpte en tröja för. Han hann inte ens hem från skolan innan den skulle inhandlas, snabbt skulle det gå. Ha ha!
De andra födelsedagspengarna som kom in använde han till att köpa ett nytt klubb-blad för. Det här med klubb-blad är tydligen också en viktig sak. Själv har jag inte en blekaste aning om vad han pratar om.

Tyvärr var jag på föräldramöte med innebandyn hela kvällen så vi kunde inte fira så mycket men en tårta hann jag slänga ihop i alla fall fall. En tårta han själv bestämde hur den skulle vara. Själv tyckte jag inte den blev så god, men vad sjutton, den blev i alla fall inte äcklig.

Eftersom vi inte hann fira så mycket så ska vi fira lite till imorgon eftermiddag, då kommer även Camilla med familj.

Ps till Madde: Tröjan på bilden är den han köpte för pengarna han fick. Han blev väldigt, väldigt glad

Det har visst varit påsk och påsklov!

Som sagt, det har varit påsklov i veckan och vi har hunnit med massor. Under tiden T var i Sydafrika så fick ju jag ett ryck och började riva tapeten på ovanvåningen. Jag kämpade som sjutton och rev, spacklade, rev lite till, spacklade ännu mer, målade och målade och nu är det snart klart. Fick påskpresent av pappa, pengar, och för dessa valde vi att köpa tapeter så vi kunde få lite snyggt.

Vi valde en tapet med blommor och fåglar till två olika fondväggar, resten av väggarna fick en enfärgad vit/grå tapet med glitter i. Jag har ju bara tapetserat en gång i mitt liv innan och jag har aldrig bredspacklat, men jävlar vad bra det blev om jag får säga det själv. Nu önskar jag att tomten kan komma med ett nytt golv också så vi snart kan få det färdigt. Bilder på allt kommer senare då hela hallen är emballerad med saker så det går inte att fota just nu, men en sneak peek kan ni få.

På denna bild är den ena fondväggen tapetserad och T står och skrapar av färg från fönstren, den väggen är bara spacklad, slipad och grundmålad.

Kan även visa er en bild på hur alla väggarna såg ut innan jag började riva tapeten. Det syns kanske lite dåligt men från början satt det en strukturtapet som när man river, bara river det översta lagret på. Tyvärr var den fruktansvärt dåligt uppsatt så när man rev så såg man alla bubblor. Den tapeten som blev kvar målade mitt ex rätt över, istället för att först göra ett bra underarbete så det har sett för jävligt ut. Ser ni, syns det på bilden?I alla fall så såg hela hallen upp samt hela trappen upp/ner ut såhär och jag tröttnade helt enkelt.. Det var nästan som en panik som växt inom mig och som sagt, för några veckor sedan fick jag helt enkelt nog.
I själva trappen har jag inte gjort något ännu då jag först måste bygga något att stå på för att kunna lösa det problemet så det får se ut som fasiken så länge.

Så tapetsera har vi gjort, vad har vi mer gjort, jo vi drog och badade en av dagarna när simhallen hade gratis inträde. Man får ju passa på! Det var faktiskt T som hittade den informationen och föreslog det så vi drog hastigt och lustigt iväg. Vi fick även med oss Arvid.

Vi har även hunnit med att ha både härlig vår samt vinter. Ena dagen varmt och strålande sol, nästa dag var det dags att ta fram skidorna igen. Tur att det inte blev liggande så länge och att det finns inomhusaktiviteter. Är så sabla trött på vinterväder nu.

I onsdags var vi äntligen och såg Ready Player One. (Varning för spoiler). Som vanligt har de tagit en sjukt bra story i en bok och totalt sågat den. Visst grundstoryn fanns där men i övrigt nästan ingenting. De hade ändrat tävlingsmomenten, de hade ändrat karaktärerna, vem som gjorde vad och vad som egentligen hände. Mystiken och känslan var borta. De hade tagit bort Z’s vilja att vara anonym, och Artys attityd. Hon förminskades återigen till en karaktär som behöver hjälp. Något hon inte behöver i boken. I boken är hon smart, arg och självgående till 110%. De har även förstört Z’s hjältestatus. Allt han gjorde och offrade för att vinna striden. Helt ändrat i filmen.

Förstå mig rätt, filmen var bra, jag gillade den. Men jag gillar inte när man tar en legendarisk story och gör det till något halvdant. Hade jag varit författare till denna bok  och sålt filmrättigheterna så hade jag gråtit blod över den bedrövliga tolkningen i filmen.Alltså Spielberg, kom igen du kan så mycket bättre. Du som är mästare på mystik, var tog den vägen? Lite mer feeling om jag får be.

I torsdag fick tonåringarna ännu en briljant idé. Busfabriken! Woohoo! Trodde lite att man släppt det konceptet när man i åldrarna 14 år, 16 år och 19 år. Så jämrans fel jag hade. Återigen fick vi med oss Arvid och drog iväg. Tre timmar lek och en halvtimme fika senare åkte vi trötta och glada hem igen.

I söndags Vvar L med Arvid och T var hemma hos Terese så jag och O fick ett ryck och drog på bio helt själva, bara hon och jag och det var så mysigt. (Måste säga att jag älskar gratisbio). Det var länge sedan bara hon och jag gjorde något tillsammans utan de andra så vi njöt i stora drag. Vi hade spanat in filmen Midnight Sun sedan innan och sagt att den verkade intressant då både hon och jag gillar att titta på ledsamma filmer, så den fick det bli.

 

Å, ledsamt blev det! Tror varenda människa i salongen grät. Den ena tjejen som satt bredvid mig grät så mycket att jag funderade på om jag skulle ge henne några servetter jag hade i fickan, men jag gjorde aldrig det då även jag och O grät som vattenfall och vi använde servetterna själva.Men hur var det nu? Det är tanken som räknas va? Ha ha!

I övrigt har vi inte gjort så mycket, mest slappat, precis som Säpo, den långa korven. För er som haft lov så hoppas jag att ni haft det bra, för er som har lov denna vecka så önskar jag er ett skönt lov!

 

 

Purina Pro Plan Delicate

Fick äran att, via Smartson testa Purina Pro Plan Delicate till mina katter.

Tänkte ge dem ett smakprov och ställde påsen på köksbänken medan jag gick på toa.
Det skulle jag inte gjort, när jag kom ut igen hade katterna attackerat påsen och rivit upp ett stort hål i sidan på den. Jag tror definitivt att katterna ger den 5 av 5 tassar med tanke på hur hysteriskt gärna, framför allt Säpo, försökte sno maten ur burken innan jag han hälla upp.

Om jag nu fortsätter att köpa denna så får det dock bli den som är för steriliserade katter antar jag. De får ju inte bli för feta. Just nu säger alltid veterinären att de är så fina i sin form och att de oftast ser allt för feta katter.