Det händer ingenting, fast det händer saker mest hela tiden!

Jag är inne i en fas, igen! Jag känner ingen direkt glädje att skriva, varken här, på FB, på Insta, på Wattpad eller någonstans och jag avskyr det. Känslan alltså! För grejen är ju den, jag älskar att skriva – egentligen.

Om allt detta beror på hur jag mår, om det inte händer något spännande eller om jag bara är så sabla trött på ekorrhjulet vet jag inte riktigt, men det jag vet är att jag vill bryta mönstret på något sätt. Frågan är bara var man ska börja.

I alla fall, det händer som sagt saker hela tiden och eftersom de liksom ingår i ekorrhjulet så känns det kanske inte helt logiskt att skria om det när man inte tycker att sakerna ”står ut”. Ni vet, man blir nog lite skadad av alla sociala medier där man ser alla resor, bröllop, folk får barn, skaffar nytt jobb, får en levertransplantation osv. Vad händer egentligen i mitt liv? Inte direkt mycket och jag trivs ju med det, men det ger mig inte mycket att skriva om.

Men jag får väl göra ett försök, inte för er skull, utan för min egen. Jag har genom året använt bloggen som min egen dagbok. Därav en del låsta inlägg och även inlägg som endast jag själv kan se, men det tar bort lite av grejen med bloggen.

Jag lovar er inte att jag ska bli bli duktigare, men jag lovar mig själv att jag ska försöka.

Håravfall!

Jag har nu tappat hår i ca ett år och det är inte ett hårstrå där och ett här, nej det är ofantliga mängder. Hela sängen full, frisören vågar inte borsta mig och när jag tvättar håret så kan jag ta upp en hel näve.

Jag har alltid haft väldigt tjockt hår men idag har jag nog bara en fjärdedel kvar. Läkaren tror att det beror på stress men jag börjar undra om det är hela sanningen. Ingen kan fälla så här mycket, så länge känner jag.

Blodprov togs för ett halvår sedan och de såg bra ut, jag har ätit extra vitaminer och grejer men ingenting hjälper. Om inte håravfallet berodde på stress från början så utvecklar själva tillståndet stress, det är då en sak som är säker.

Om det fortsätter så här så kommer jag vara flint innan jul. Panik och ångest på hög nivå.

Någon som har lite hår att låna ut? Kan man använda katten tror ni? Lätta över huvudet bara. Eller ska jag samla allt hår jag tappar och sticka mig en peruk? Frågorna är många men svaren de är få.

Kan vi även prata om det här med att sonens fötter har ökat två storlekar i skor på en månad. EN månad. För en månad sedan hade han storlek 38 i skor idag köpte han nya för sin månadspeng och fick ta st 40 i samma modell av skor.

När jag utbrast; ”Men va fan!” svarade han med ”Jag är faktiskt femton, inte fem.”

Men ändå liksom på EN MÅNAD?

Ungdomar är inte alltid så smarta!

Son i panik: Är det någon hemma?
Jag: Alla, hur så?
Son: Kom och hjälp mig, jag har fastnat.
Jag: Strax!
Son: Nuuuuu!
Äldsta dottern: Glöm inte fota honom innan du hjälper honom!

Så som den oerhört sympatiska och generörsa föräldern jag är så går jag givetvis in och fotar sonen innan jag lugnt lämnar rummet igen.

Alltså om man lyckas klanta till det sådär så får man väl lösa problemet själv, eller?

Med en något desperat röst förtydligar sonen att stolen rullar/glider och att han kommer ramla om han inte får hjälp.
Jag och systrarna roar oss en stund med att garva åt spektaklet innan vi hjälper honom upp.

När jag frågade honom hur han lyckades med detta så gjorde han en ”Emil” och visade, vilket resulterade i att han återigen hamnade i detta inte helt optimala läge. Smart! ?

Jag ska gnälla osammanhängande!

Jag vet inte om det positiva ska eller kan väga upp det negativa men jag försöker intala mig själv det i alla fall.

Det händer så mycket hela tiden och jag har varken ork eller tid att skriva något. Jag har alltid älskat att skriva, men när det negativa hela tiden tar över i alla situationer så finner jag ganska snabbt att det enda jag kan få ur mig är gnäll och vem är ens intresserad av det? Nej, precis INGEN! Jag orkar ju inte ens med det själva.

Men jag gör som jag brukar, jag gnäller lite i alla fall men jag kan börja med något positivt.

Igår var vi på BUP igen för halvårskollen av L och O. Båda har växt som sjutton och börjar sakta komma upp i kompisarnas längder. Inte för att jag förväntar mig att de ska bli några jättar direkt, jag är ju inte mer än 167 cm och pappan någon cm längre, men BUP har alltid gnällt på att de är sååååå korta.

Igår var O 163 cm och L har dragit iväg och blivit 165,5 cm. Han är inte längre kortast i familjen och är överlycklig. I sitt innebandylag är han dock fortfarande en av de kortaste. Vad äter barn och ungdomar nu för tiden? Gödningsmedel? Hur kan alla killar i ett innebandylag vara över 175 cm långa? Begriper inte. Var killarna så långa på ”min tid?”

Vi fick också nya läkarintyg att skicka till FK och vilka intyg. Det kändes som jag ville krama läkaren. Så tydliga och utförliga.

Nu hoppas jag att FK godkänner min ansökan om Omvårdnadsbidrag. Blir ju av med det gamla Vårdbidraget denna månad och det är en av de negativa sakerna. När jag sökte Vårdbidrag förra gången 2017 fick jag beviljat fram tills O fyller 19 år. Sedan skulle helt plötsligt systemet göras om och det jag fått beviljat gäller inte längre. Så i denna månad försvinner 5000 kr av min inkomst. Det är en jävla käftsmäll och hur jag ska gå runt vette fasiken. Det är ju inte så att ångesten blir lägre av en sådan sak.

När jag fick pappren från FK att jag var tvungen att göra en ny ansöka så stod det att handläggningstiden var 4 månader. Det stämmer ju inte alls. Ringde upp dem och de ligger jättemycket efter nu när det nya systemet kommit och handläggningstiden är ca 9 månader. Men vad kul då. 9 månader utan mina pengar och sedan är det inte ens säkert jag blir godkänd ändå fast förra utredningen beviljade fram till 2021. Blir så himla trött.

Det känns som jag kämpar i motvind hela tiden. Skorna som sonen fick i januari är urväxta igen och jag får panik. När ska man komma ifatt? Så den stora frågan är nu; kan jag låta ungen gå barfota, det är ju trots allt sommarsäsong, och vi kan äta middag alla dagar? Eller ska han få nya skor och vi går på en ofrivillig diet? Svåra frågor såhär andra lördagen i Juni.
Det är tur vi har nära till Pappa, då kan vi dyka upp på oanmäld middag lite då och då. ?

Vi har även hunnit göra två polisanmälningar de senaste två veckorna. En för O där hon blir trackaserad via snapchat och en för L som blir utpressad.
Vad är det med alla ungdomar idag? Kan folk inte bara bete sig? Blir fullständigt galen.

Den andra positiva saken är att jag lyckades förhandla mig till ett snabbare bredband till ett lägre pris än det bredband jag har idag.

Så istället för 30/30 lina för 269 kr/ månad får jag nu 100/100 lina för 265 kr/ månad. Inte många kronor jag vet, men de första 6 månaderna är det halva priset så då betalar jag i alla fall bara 132.50 kr / månad året ut. Det får man ju faktiskt vara tacksam för.

SLUTGNÄLLT!

Det går så det ryker! Tiden alltså, så här kommer en liten update.

Först och främst ska jag börja med att klaga. Jag gillar inte det nya verktyget för att skriva blogginläggen. Allting är mycket svårare att hitta och ligger på onaturliga ställen. Sådan ogillar jag skarpt.

Jag kan inte heller flytta bilderna som jag vill, innan kunde jag bara dra i bilden för att flytta den dit där den ska ligga, nu måste jag ta bort den och börja om från början för att få det som jag vill om den hamnar fel. Dessutom försvinner markeringarna jag gör i texten i det visuella läget när jag går in i kodredigeringsläget. Innan låg markeringen kvar så man direkt såg var man höll på någonstans. Nu måste jag sitta och läsa texten för att hitta rätt plats. Jag trodde det skulle förbättras, inte försämras.

Nåja, jag är väl lite gnällig som vanligt, ni får stå ut.

Som vanligt går tiden alldeles för fort och jag hänger inte med. Jag sover ganska mycket igen och är inte riktigt på banan men det är bara att bita ihop. Arbetsträningen går väl iofs bra, men jag är så satans trött. Skulle kunna sova dygn i sträck och jag kan inte rikgit finna energi att göra andra saker. Men det är ju som det är, det vänder väl någon gån hoppas jag.

Vi har hunnit med ett dop bland annat. Lokes. Han valde att ha det hemma och det gick på typ 30 minuter, sedan vade det ”ur vörlden”. Han döptes i samma skål som jag döptes i. Så jag antar att den skålen nu få gå i arv till honom sedan. Kanske får han barn som ska döpas hemma, ingen vet.

 

Tre dagar senare passade samma grabb på att fylla år. 15 år. Seriöst? Hur är det ens möjligt att mitt yngsta barn nu är 15 år? Jag har åldersnoja delux över det här. Vart är mina små barn? Mina gullungar som ska bo hemma för all framtid?

 

 

Den 11 april var jag och ungarna och såg den nya remaken av Jurtjyrkågården på bio. Helt okej, men ingen wow-upplevelse direkt, de hade kunnat få till det betydligt bättre. L som inte sett originalet gillade den men tycke att den var lite mesig. Han hade förväntat sig något mer läskigt och jag håller med. De har inte alls fått till den där känslan som första filmen har. Mystiken, den kusliga känslan och allt det som Stephen King annars förmedlar lös med sin frånvaro. Synd, med tanke på hur bra de lyckades med IT, som vi för övreigt längtar efter att se del två va i höst.

Redan den 13 april var jag och O på bio igen, gratisbio är alltid trevligt, och såg filmen ”After”. En film som är baserat av en, från början, fanfic novell på Wattpad. Serien gavs sedan ut i bokform och nu har alltså en film på första boken släppts.
Jag har skrivit om böckerna innan och jag säger det igen. Jag hatar karaktärerna. Ja, det kanske låter helt fånigt att jag då går och ser filmen, men jag ville se vinkligen. Jag har följt hela projektet med filmen via Annas Instagram och Twitter så jag visste att karaktärerna skulle tonas ner och att allt skulle vara mycket softare i filmen, så jag hade inga förväntningar på filmen. Jag gick in med öppet sinne.

I böckerna är båda karaktärerna och även många runt omkring dem riktigt sviniga mot varandra och det är nästan helt bortplockat från filmen. Lite synd, för nu är det vinklat som vilken kärleksstory som helst, vilket det definitivt inte är i boken. Där är deras förhållande verkligen ingen dans på rosor, det lurar varandra, de går bakom ryggen på varandra, de gör varandra illa med flit för att den andre ska bli ledsen osv. Inget förhållande man egentligen önskar sin värda fiende. De borde helt enkelt bara hållit sig så långt från varandra de bara kunnat, men så är det ju inte i böckernas värld. I alla fall …

Filmen blev, som film betraktat, helt okej och trots att jag egentligen hatar allt med den så hoppas jag på en fortsättning. Det finns ju som sagt fyra böcker till som de behöver göra film på för att göra storyn komplett.

14 publicerade kapitel

Ja, eftersom det är fler som frågat efter min sida på Wattpad, så kommer jag väl kliva ur min bekvämlighetszon nu och ge er adressen.

Tänk på att det är många år sedan storyn uppkom i sin ursprungsform. 1993 var året för att vara exakt. Tror jag gick sista terminen i nian och vi fick en skoluppgift. För att vara mindre exakt så jag det ha varit 1992 också och att det var första terminen. 

Det jag kan säga i alla fall var att jag gick i nian och vi fick en uppgift i svenskan. Det fanns olika uppgifter att välja mellan men jag valde att skriva en prolog.
Det behövde inte utföras i skolan utan det var en inlämningsuppgift.

Jag gick hem och satte mig och funderade, och funderade, och funderade. Det tog mig många timmar att skriva den. Inte för att den är lång, utanför att jag inte visste hur den skulle vinklas.

Uppgiften lämnades in och jag fick ett helt okej betyg som gjorde att jag tänkte: ”Hum! Kanske ska jag skriva hela berättelsen?” Det var ju ändå så att jag fått fram en helt story i huvudet trots att bara prologen skulle skrivas.

Sagt och gjort, jag fortsatte att skriva. Det blev många kapitel men jag blev ändå inte klar. Jag tappade intresset lite när jag började gymnasiet.

De första kapitlen är skrivna för hand, mest för att jag gillade att skriva för hand. Men ju mer jag skrev så blev det ohållbart och jag började skriva på datorn istället.

Vart efter åren gått och jag bytt dator, efter dator så har ändå den här filen följt med mig. För ca ett år sedan gick min nuvarande laptop sönder, tangentbordet la av, och jag gick igenom vad som fanns på datorn innan jag lämnade in den på lagning.

Jag hittade den här filen och började läsa. Där och då insåg jag att jag nog ändå skulle vilja få färdigt berättelsen. Tyvärr är min fantasi inte riktigt lika bra idag som den var i tonåren men jag gör nu i alla fall ett försök. Mest för att döttrarna vill läsa färdigt.

Många av de kapitel som hittills finns är inte i kronologisk ordning och det fattas mycket. Storyn är också oerhört off-date och jag har därför valt att uppdatera den till nutid.

Med det menar jag att jag ändrar personernas sätt att prata till varandra. Jag uppdaterar tekniken, idag har vi ju mobiler, på ett helt annat sätt än vi haft innan. Vi lyssnar också på annan musik och det är andra program som visas på tv.

Däremot är allt annat precis som det var när jag började skriva. Jag har bara ändrat på det som måste ändras på. Storyn är ett sliskigt ”High school-drama” av värsta klass, men det var ju så jag tänkte då. Jag hoppas att de kapitel jag nu måste peta in kommer ha ungefär samma stuk som de som redan är skrivna. Jag vill ju inte att det ska skilja för mycket mellan dem, stilmässigt.

Återigen sitter jag alltså med denna story och försöker uppdatera, lägga till och få färdigt. Jag har sagt att jag inte ska länka den innan den är färdig, men jag har ändrat mig. Det kommer antagligen ta alldeles för lång tid att få den färdigt och ni orkar inte vänta så länge. Jag väljer därför att släppa länken till den redan nu.

Jag lägger ut kapitel vart efter jag får dem färdiga, alltså väldigt sporadiskt då jag inte har så mycket tid för att sitta med det.

Så, mot bättre vetande lägger jag nu ut länken så ni kan följa mig.

Jag är fullt medveten om att texten innehåller fel. Det kan vara upprepningar, stavfel, meningsuppbyggnadsfel, gramatikfel och en massa annat, men ni får ha överseende med det. Det är något jag får ta tag i en annan dag. Mest troligt den dag hela storyn ligger där. Då kan jag gå igenom allt sådant och rätta till.

Välkomna att läsa; ”I knew you were trouble” på Wattpad.

Förbenade FK!

Den här månaden har det strulat med FK, igen. Det är ju så att man blir gråhårig på kuppen. Ja, jag börjar bli gråhårig på riktigt och detta skyller jag självklart enbart på FK.

I alla fall. Denna månad har de dragit 2300 kr mer i skatt än de normalt gjort. De betalade inte heller ut körersättningen. Mejlade handläggaren om detta som försvarade sig med att hon ”glömt” körersättningen men hon svarade inte på frågan om varför så mycket skatt är dragen.

Jag mejlade tillbaka igen och ställde frågan en gång till. Då får jag till svar att det är JAG som valt att de ska dra så mycket skatt och vill jag ändra på det så måste jag skicka in en blankett, precis som när jag valde att de ska dra den skattesatsen, om att jag inte vill att det ska dras så mycket skatt.

URSÄKTA?

För det första. Jag har ALDRIG skickat in någon blankett om att de ska dra den extra skatten på min ersättning. Jag har begärt att de ska dra mer skatt på mitt VÅRDBIDRAG och det är ÖVER ett år sedan jag begärde det. Det gäller ENDAST på vårdbidraget och det har ju fungerat utmärkt hittills. Så vad är problemet?

För det andra. Jag RINGDE min handläggare om vårdbidraget om att dra extra skatt på detta. Ingen blankett har någonsin behövts innan.

Får man spy lite på FK?

Nu vägrar liksom handläggaren ens att svara på mina mejl. Så nu ska jag skriva ut en blankett med fullmakt åt pappas fru, så får hon prata med dem. Jag orkar fasiken inte längre. Man kämpar ju i motvind ta mig fan hela tiden. Ovanpå det så har torktumlaren gått och dött. R.I.P.

Det sägs att det blir lättare så fort man kommer över kullen, men hur hög är kullen? Det är det som är den stora frågan.

Mvh Lika kränkt som katten.

 

Det är dags att deklarera gott folk!

Från och med i morgon börjar Skatteverket skicka ut deklarationerna till de som har anslutit sig till digital brevlåda.

Förra året åkte jag på nästan 3000 kr restskatt så jag ändrade mitt skatteavdrag till detta år. Nu hoppas jag bara att jag tänkt rätt och att de drar tillräckligt mycket nu. Vill verkligen inte ha restskatt igen.

Håll tummarna är ni snälla.
Hur ser det ut för er? Gillar ni att deklarera eller är det ångest varje år? Förra året var första gången någonsinn jag fått restskatt så det kändes sådär men i övrigt gillar jag att deklarera. Jag är nog lite knäpp helt enkelt.

Maxi i Hyllinge!

Maxi i Hyllinge måste nog vara den butik i Sverige som har flest antal anställda som inte är det minsta intresserade av att hjälpa sina kunder.

Till förra Julen (2017 alltså) köpte vi en TV på Maxi. Efter ca ett halvår fick vi problem med att den bläddrade igenom kanaler och funktioner helt på egen hand. Vi lämnade då inte den och de lagade. Nu har samma fel återkommit och de vill inte ens ta in den – För att garantin gått ut. Alltså ursäkta, men de måste väl kunna laga skiten ändå?

De skyller på fjärrkontrollen bara. Ja, jag skiter ju i om det är sladden, fjärrkontrollen, grannen, Nisse på Manpower eller Kungen som är orsaken. Ta in skiten och laga! Hur svårt kan det vara?
Tydligen jättesvårt. I alla fall, de vill inte ta in den för de tror att det är fjärrkontrollen som är sönder. Så de tycker jag ska köpa en ny fjärrkontroll.

Fine, det kan jag väl göra tyckte jag.
Men säljer de några extra fjärrkontroller? Nope!
Kan de beställa fjärrkontroller? Nope!
Påstår de att de som tillverkat skiten har egen hemsida? Japp!
Går sagda hemsida att hitta? Nope!
Är jag irriterad? Japp!

Förra gången lagades den i alla fall av Net on Net, så jag åkte ut och pratade med dem på Net on Net.
Väldigt hjälpsamma och tillmötesgående. De sålde själva detta märke fram till för ett par månader sedan men har nu tyvärr slutat med det. Vilket resulterat i att de inte heller kan ta hem några reservdelar. Great!

Men så kom killen på att de även säljer ett annat märke som tillverkas på samma ställe och att deras fjärrkontroller skulle kunna fungera. Han var gullig och gav mig en sådan gratis för att testa.

Jag körde hem och testade. Fungerarde det? Nope! Självklart inte.
Har jag nu lustläst halva internet efter en fjärrkontroll? Japp!

Hittade till slut en på någon suspekt sida på andra sidan jordklotet som sålde originalkontroller till min TV. Beställde en och upptäckte precis när jag tryckt på ”betala” att kontrollen inte har alla knappar som jag har på min trots att det står att det är till just min tv.

In i ggen på hemsidan och inser att de har två olika till samma tv att välja mellan. Eftersom jag inte kunde avbryta min beställning så fick jag beställa en fjärrkontroll till. Jippi!

Nu har jag alltså lagt 495 kr på två fjärrkontroller, var av den ena är fel. Nu hoppas jag verkligen att det är fjärrkontrollen, som de påstår är felet. För annars får jag börja om på ruta ett, med att lämna in TV:n ännu en gång.

För de ska fan ta emot den, vare sig de vill eller inte. Jag måste ju kunna få laga skiten trots att garantin gått ut? Eller?

Jag blir bara så trött. Kan inte saker bara hålla? Coh varför drabbas jag ALLTID av måndagsexemplar?

Det är också kul att Net on Net lade ner mer tid och var trevligare i sitt bemötande när de försökte hjälpa mig än Maxi, som sålt manicken var.

Nu hoppas jag att kontrollen dimper ner i brevlådan snart också, börjar bli lite trist att inte kunna använda tv:n. Vi har varit utan seda i fredags. Kan det möjligen vara så att den gick och självdog för att vi hotat med att se mellon? Jag vet inte!