Han ler!

Ungen som inte kunnat le på ett enda foto sedan han föddes (Lätt överdrift, men inte långt ifrån sanningen) ler på ett foto. Kors i taket, grabba tag i era anteckningsblock och pennor och skriv upp detta för man vet aldrig när det händer igen.

Jag skulle bra gärna vilja veta vad Arvid sa som gjorde att han fick detta på bild. Han borde få medalj. Här har vi grabben som när man ber om ett leende får läppar ihoptryckta till ett smalt streck.

Dessa ögonblicksbilder är de som man bär med sig i hjärtat livet ut.  Heart

Vi tog en liten tripp ut till Kullaberg på midsommardagen!

Midsommardagen drog jag och barnen upp på Kullaberg, det är så oerhört vackert och rogivande där. Jag skulle kunna vara där hur länge som helst, men tyvärr tröttnade mitt sällskap fortare än jag.

Tänk att en bild som blev helt fel ändå kunde bli så rätt. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det, men jag älskar den här bilden trots att fokusen blev helt fel. Jag kan ju ingenting om fotografering heller så… Hade jättegärna velat gå en kurs, men det har jag ju inte råd med.

Äldsta och yngsta!

Sonen är ju den där som som ska klättra precis överallt, men denna gång lyckades jag att hålla honom på någorlunda plan mark – nästan!

Sen är det ju det här med att försöka få alla tre att kolla in i kameran på en å samma gång, ett helt hopplöst uppdrag, de är värre än en förskoleklass i sockerchock. Jag vet inte hur många gånger jag testade på olika ställen, men det sket sig ganska brutalt.

På vissa platser när man går på stigarna så kan man nästan få känslan av att man faktiskt inte ens befinner sig i Sverige längre, så länge man inte tittar på växtligheten så kan man nästan få känslan av att befinna sig i ett Medelhavsland.

Jag är inte så bra på att hitta ställen att åka till så tyvärr blir det ofta samma platser vi åker till. Det är lite trist, men jag ska försöka bli bättre på att hitta mysiga platser. Någon som har tips om fina platser att besöka i Skåne?

Tre skolavslutningar och en halsfluss!

Vi har tagit oss igenom tre skolavslutningar och en halsfluss på sonen.

Som sagt så tog äldsta dottern studenten den 8/6. De kunde inte haft bättre tur med vädret. Solen strålade från klarblå himmel och fåglarna kvittrade. Eller det sistnämnda vet jag inte. Så många småfåglar är det inte mitt inne i stan så man hör om de kvittrar eller ej. Men måsarna skrek i alla fall.

T’s klass är den första att ta studenten från Realskolan i Helsingborg så det kändes lite extra både för dem, oss föräldrar och för lärarna. Många tårar föll och många kramar utdelades.

T har kämpat som sjutton och många gånger har tanken på att ge upp varit nära men det ordnade sig till slut. Hon fick fina betyg från sin utlandspraktik, hon klarade sitt D9 och gick ut med 39% A i betyg, resterande var B eller C. Visst är hon lite besviken då dessa inte räcker för att söka till det hon tänkt sig men det går att plugga in lite ämnen så ska det nog gå ändå. Jag är så otroligt stolt över henne.

Nu väntar vuxenlivet med arbetssökande, kontakter med SYV (Syo hette det på min tid) för planering om framtidsplanerna. Vi får väl se vart allt landar.

Den 14 Juni var det sedan dags för O att sluta nian. Jösses, där fälldes många tårar. O har ju haft det kämpigt genom hela skolan både med sina diagnoser men även med att hon blivit mobbad och då ofta på grund av hennes diagnoser. Hon har ju inte alltid varit som alla andra. Hur nu det är, men jösses vad hennes klass växt det sista året och även fast hon ibland varit utanför så har hon ändå varit med mer i gänget under året. Nu väntar nya utmaningar och det är något hon inte gillar – förändringar!

Så hon grät många tårar under avslutningsmiddagen de hade på skolan på kvällen. Både för att hon lämnar klassen och det kända, men också oron inför hur det ska gå med gymnasiet, tar vi oss igenom det? Kommer hon in?

Det vi i alla fall vet med säkerhet är att hon har gymnasiebehörighet, något som vi har kämpat hårt för. Hon har ju dessutom ett ämne mindre än många andra då hon inte läst något språk så hon saknar ju lite poäng på det.Vi håller nu tummarna stenhårt för att hon ska komma in på sitt förstahandsval OCH att hon kommer hitta kompisar och inte återigen hamna utanför.

Sonen slutade bara 7:an så för hans del så gäller det bara att fortsätta kämpa på i åttan. Även han har det ju kämpigt så det här sommarlovet behövs för hans del nu. Han slutade den 15:e. Att alla slutat olika datum har varit jättebra för då har man kunnat engagera sig i alla barnen och inte missat någon av dem

Eftersom jag är så seg på att skriva inlägg så blev det lite forcerat i denna text känner jag, men jag ville ändå få ut bilderna på mina stora ungar som kämpat och övervunnit så otroligt många hinder. Jag hoppas att de kommer fortsätta kämpa och jag tror de kan gå långt om de bara vill och får möjligheten.

Uppdaterar mer sedan!

Idag tar T studenten. Eller ja, egentligen gör hon ju inte det eftersom studentexamen försvann 1968 men ni förstår poängen. Så idag blir det ingen låt.

Halv sju i morse var jag i alla fall och lämnade henne på champagnefrukost och här börjar det bli dags att göra oss iordning. Tur med vädret i år också. Underbart!

Studentbal!

Igår var det dags för T’s studentbal! Eftersom jag inte vet hur de andra personerna som hamnade på mina bilder ställer sig till att hamna här i bloggen så blir det inte så många bilder, men jag bara måste visa hur vina mina tjejer T och Terese (Samt Erika) var.

Vad som egentligen försiggår är jag dock en aning tveksam till och låter det vara osagt. En hel timme innan jag behövde vara på plats infann jag mig. Jag försökte få med mig både O och L men ingen av dem verkade direkt intresserad av att kolla på syrran så jag fick åka själv.

Smart trodde jag att jag var också när jag kom så mycket i tid = lätt att hitta parkering, och det var det också. Fick en jättebra plats i garaget under torget vi stod på. Problemet var ju att jag inte tänkte hur jag sedan skulle ta mig därifrån. Tanken var att jag skulle stanna tills de åkt iväg med bussarna som skulle ta dem till själva festen. Nästan en timme senare var jag fortfarande kvar på grund av trafikkaoset. Med både bal, vägarbeten, husbyggen o.s.v. var det totalt omöjligt att ta sig därifrån. Bara inne i garaget fick jag stå en halvtimma för att ta mig ut. Men det var det helt klart värt och ett sådant underbart väder de fick. 30 grader i skuggan är inget man skojar bort. Det var rätt skönt att man kunde stå i de skuggiga delarna av torget för hade man stått så länge mitt i solen hade man med största sannolikhet fått solsting.

Hoppas och tror att det blev en helt oförglömlig kväll, fick bara träffa dem som hastigast igen vid 22.00 tiden då jag åkte in med ombyte inför efterfesten de också skulle på. Sedan dess har jag inte hört något från dem. Antar att de sover fortfarande. Egentligen skulle skolan börja 9.30 idag men jag kan ana att det är ett visst bortfall av treor idag. I alla fall från T’s skola. Hur de andra skolorna lagt upp det vet jag inte.

Nu är det bara en vecka kvar, sedan tar hon, min äldsta, studenten! Det känns så oerhört overkligt och skrämmande. Vad har jag egentligen åstadkommit under dessa år jag haft henne i mitt liv? Nästan halva mitt liv faktiskt om man ska vara ärlig. En sak vet jag dock, jag är rysligt tacksam över att jag fått chansen att ha denna otroligt starka, energisprakande, kreativa, smarta, snälla och duktiga tjej i mitt liv. Alla hennes upptåg, hennes klantighet, hennes förvirrade uppsyn och hennes totala brist av diskretion förgyller tillvaron. Det är sällan tråkigt när hon är i närheten och det bjuds på många skratt, både med och åt henne. Men jag vet att hon bjuder på det!

Älskade unge så stolt jag är över dig!  Heart

Igår tog O’s klass spexfoton inför avslutningen. Hon valde att gå som Eddie Kaspbrak från filmen IT, den nya alltså. Behöver jag förtydliga att vi är filmnördar?

Hon gillar att gå all in och jag tycker hon lyckades rätt bra trots att vi varken fick tag i midjeväska, svart peruk eller en astmainhalator. Ballongen fick vara med som extra effekt!

Mycket aktiviteter nu varje dag innan skolavslutningen. Kommer knappt ihåg hälften, men vi tar en dag i taget så får vi nog ihop det till slut tror jag bestämt.

Idag ska i alla fall T iväg på lärarmiddag och det är ungefär så långt jag har koll, men vi ska nog ta oss ut på andra sidan av det här också.

Själv hade jag tänkt ta min runda på 6 km, men mitt knä är inte riktigt med mig så körde upp i skogen istället och gick ett varv på elljusspåret i sakta mak. Tänkta att lite motion på mjukare underlag i långsamt tempo än ingen motion alls. Gör nog samma sak imorgon, men då kanske jag lyckas två varv? Håller tummarna för att mitt knä vill.

Fick lite sällskap av Herr eller Fru skogsmus också. Alltid trevligt med sällskap.

Nu blir det till att städa lite där hemma en vända, det kan med lite god vilja också ses som lite motion.

Ha en fin tisdag allihop!

Dagens bästa besked!

Hon har kämpat, kämpat och kämpat. Många gånger har tårarna runnit och många samtal med skolan har det varit. Klasslärarna har slagit knut på sig själva för att nå fram till övriga lärare om anpassad läroplan, många gånger utan någon som helst respons. Men vi kom i mål, om än bara preliminärt men det är nära nu. I natt fick jag världens bästa sms från en väldigt glad dotter. Hon och kompisen hade suttit uppe för att kunna logga in direkt och se sina resultat av valen till gymnasiet. O valde att söka till åtta olika linjer för att vara på den säkra sidan med tanke på sin situation. Hon läser ju till exempel inte språk så hon har ju ett ämne mindre att räkna sina poäng på, glädjen när hon just nu är behörig till sitt förstahandsval! Det är obeskrivligt.

Jag väljer att utlämna vad hon sökt till då det ju ännu inte är hugget i sten!

 Heart  GRATTIS!!  Heart 

Vi blickar framåt istället för bakåt!

Förra helgen var vi i Oxie och spelade DM i innebandy. Eller vi och vi, grabbarna spelade och vi hejade. De har haft en jobbig säsong där de blev va med sin huvudmålvakt, haft många avhopp samt bytt tränare. Utöver detta så har Skånes innebandyförbund gått helt emot vissa saker som Sveriges innebandyförbund säger och klubben har gjort många skrivelser dig med klagomål på Skåne. Något som gjort att klubben hamnat i en situation där Skånes innebandyförbud hämnats även på lag som ej varit inblandade. En av sakerna som hände då är att lagen spelat i helt fel serie, vilket resulterat i att de denna säsong inte vunnit en enda match. Alldeles för hårt motstånd.

Något som nästan knäckt laget. Ingen optimal situation. Laget har försökt hålla humöret uppe men mycket av spelet har blivit lidande vilket är oerhört tragiskt då de egentligen inte är ett dåligt lag.

I alla fall, förra helgens DM skulle spelas och inga dispenser fanns. Alltså skulle laget återigen spela i en konstellation de inte är vana vid med nya 5or o.s..v

Det skulle spelas tre matcher på lördagen och beroende på hur det gick så skulle det spelas även på söndagen. Första matchen förlorade grabbarna. Lite deppigt men de är ju vana att förlora nu så de gick in med huvudet högt även i match nummer två. Även den slutade med förlust. Detta betydde i praktiken att det var slutspelat, hur det än gick i tredje matchen så fanns inget att göra, det skulle ändå inte bli något spel på söndagen.

Sista matchen spelades mot ett av Skånes bästa lag. Laget gick ut med inställningen att lattja och leka. Om det skulle bli något mål så, yay! men målet var bara att ha roligt. Något inte det andra laget uppskattade. Grabbarna i vårt lag körde ”Flest tunnlar viner” och vi fick se skön dans på planen. En spelare lyckades också missa bollen tre ggr i rad så de villade bort motståndarna helt och hållet. Från avbytarbänken hörde vi en spelare ropa på L att om han snodde bollen från motståndarna och ställde sig och kicka med den på klubbskaftet skulle han få en tjuga. Sagt och gjort, L gjorde detta och fick sin tjuga – mitt under spel.

De andra gjorde mål på mål och efter att de leder med 10 mål och det är 5 minuter kvar på matchen väljer de att sätta in sina yngre spelare, betydligt yngre än våra, för de är då helt säkra på vinst så de små kunde få spela. Dock är våra grabbar då lite mer på hugget med sitt lekande så de villar bort de små killarna och börjar skjuta mer på mål, då tar de andra timeout. Seriöst? De skulle vinna i vilket fall som helst, timeout? Nåja, de tog timeout och plockade bort de yngre spelarna igen.

Hela matchen var egentligen ett enda stort skämt och vi garvade som bara den på läktaren, vårt lags ena tränare låg ner i avbytarbåset och skattade åt våra killar. Det andra lagets tränare stirrade surt på oss. Det hela var så fjantigt att till och med domarna i stort sett slutade döma. Inte för att någon gjorde något de inte fick eller så, det blev helt enkelt inte seriöst spel bara. Roligaste matchen jag någonsin tittat på.

Nu håller vi tummarna till Mölndalskuppen, i alla fall för att någon match kan sluta i vinst och sedan kommer laget att försöka bygga upp sig till vad de en gång var inför nästa säsong. Jag håller tummarna att de lyckas. Sedan taggar vi sommar med mycket sol och värme för att snappa upp energi.

Min lilla innebandybrat!