Sverige öppnar upp!

Så var dagen här, alla restriktioner tas bort. Pandemin har nu pågått i nästan exakt två år. Det är endå en rätt märklig känsla. Det har varit två minst sagt, annorlunda år. Hemundervisning, distansarbete, ansiktsmasker, slut på toapapper, tvål och basvaror. Inte träffa släkten och jag har plöjt serier som aldrig förr. Vad tycker jag om det då? Att sverige släpper alla restriktioner? Jag vet inte. Å ena sidan är det kanske inte jättesmart att bara släppa allt från en dag till en annan. Å andra sidan, med handen på hjärtat, har inte de flesta redan levt som om ingen pandemi pågått i alla fall under det senaste halvåret?

>Absolut ar vi haft restriktioner, inte för många i biosalongen. Inte fler personer än 4 i sällskap på restaurangen. Eller var det åtta nu på slutet? Kommer inte ihåg.
Rekommendation om munskydd i lokaltrafiken m.m. Men har det egentligen gjort så mycket nytta på sluet? De jag blivit smittad av än ungarna. För i skolan har de flesta träffats och alla där har ju dragit med sig smittor från sina familjer m.m.

Många säger att vi måste tänka på sjukvården som går på knäna, men seriöst? Är det verkligen med ett nedstängt samhälle vi ska rädda sjukvården? Sjukvården gick på knäna långt innan detta och det är i största och högsta grad ett politiskt ansvar. Sluta rusta ner vår sjukvård! (Så fick jag det sagt också).

Jag tror snarare att vi måste öppna upp. Företagen klarar inte mycket längre och en del har redan fått ge upp. Vi måste öppna upp för att inte halva befolkningen ska bli arbetslösa. DET om något kostar ofantliga mängder. Vem ska bekosta för de som blir sjuka om inga arbeten finns och ingen kan betala skatt?

Ja, ja! Jag ska nog inte gå in för djupt i detta. Vi får helt enkelt se vad som händer. Jag kommer nog göra som jag gjort de senaste åren. D.v.s. håller mig på avstånd från andra, stannar hemma vid sjukdom och inga onödiga resor. Det sistnämnda har jag ändå ingen ekonomi till så det blir lätt att hålla. En fika ute, ett biobesök och något annat litet kan jag dock tänka mig att det blir – när jag har råd. I övrigt måste jag erkänna att jag trivts rätt bra med att inte behöva träffa folk. Mitt introverta arsle har äntligen haft en anledning till att säga nej till olka träffar jag ändå inte velat gå på. Det kommer jag att sakna. Nu måste jag återigen komma på kreativa ursäkter. Men även det är ju en upplevelse.

Ja, ja! Jag ska nog inte gå in för djupt i detta. Vi får helt enkelt se vad som händer. Jag kommer nog göra som jag gjort de senaste åren. D.v.s. håller mig på avstånd från andra, stannar hemma vid sjukdom och inga onödiga resor. Det sistnämnda har jag ändå ingen ekonomi till så det blir lätt att hålla. En fika ute, ett biobesök och något annat litet kan jag dock tänka mig att det blir – när jag har råd.
I övrigt måste jag erkänna att jag trivts rätt bra med att inte behöva träffa folk.

Mitt introverta arsle har äntligen haft en anledning till att säga nej till olka träffar jag ändå inte velat gå på. Det kommer jag att sakna. Nu måste jag återigen komma på kreativa ursäkter. Men även det är ju en upplevelse.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.