Tog mig en vända igen i morse.
Jädrar, jag börjar få upp flåset ju?! Klappar mig själv lite diskret på axeln.
Det är nästan så jag tycker att det börjar bli roligt. NÄSTAN, sa jag. Ni ska inte tro på det allt för mycket. Det tar ändå emot att ge sig ut fortfarande. Men känslan när man kommer tillbaka, den är underbar. Tänkte försöka komma en liten kortare vända också som man kan ge sig ut på om vädret inte är allt för roligt. Inte speciellt spännande att ge sig ut på en 7 km lång runda om det regnar och är snålblåst direkt.
Ont i röven och mina benhinnor har jag också. Röven är ju bra, men benhinnorna är mindre bra. Antar att jag behöver ett par skör med bättre dämpning eftersom hela rundan är på asfalt. Får väl försöka införskaffa det sedan.
Nu i kväll har jag försökt ha lite egentid med sonen. Vi spelade skitgubbe och jag åkte på storstryk tre gånger i rad och jag försökte verkligen vinna, men turen var inte med mig denna gång. Himla unge!
Men han var glad i alla fall. 
