Nu är det bestämt!

Det blev inget möte igår om arbetsträning. Istället hade vi det idag klockan nio. Jädrar vad nervös jag var, så många känslor som fladdrar runt på en och samma gång. Nervöst, läskigt, roligt, spännande, uttröttande, stressande, ”Jag vill verkligen inte det här”, fasiken vad kul o.s.v.

Börjar på måndag och med 12 timmar i veckan. Håll tummarna nu att jag inte ballar ur fullständigt och att detta verkligen fungerar. Arbetsträningen är för att konstatera hur mycket jag klarar av, inte för att det egentligen ska leda till en anställning på exakt den platsen. Vi får helt enkelt se hur det går med allt.

Vardagen rullar på!

Jo vars! Nu har ju vardagen infunnit sig efter sommaren och det går rätt bra måste jag medge. I skrivandets stund har vi hittills lyckats med detta:

  • Försovit oss en gång.
  • Glömt väcka sonen en gång. (Han kom dock inte försent).
  • När sonen glömmer har jag fått köra till skolan – iklädd pyjamas och foppatofflor.
  • Tappat bort en laddsladd till en dator.
  • Varit på ett utvecklingssamtal
  • Kört till skolan för att hämta ett barn. Jag tittade fel på klockan och kom två timmar för tidigt.
  • Jag har hämtat förvirrat barn 03.40 i Hässleholm.
  • Lekt taxi av och till för att hämta barn på jobbet klockan 00.00 i stort sett varje vecka mellan söndag och måndag.
  • Tagit diskussion med lärare om att det inte står inskrivet i skollagen att man måste raka sig under armarna.
  • Haft diskussion med rektor att det inte är OK att första dagen tillbaka i skolan kräva matsäck, fickpengar och 50 kr för själva resan, för en skolresa med obligatorisk närvaro.

I övrigt rullar det på. På måndag ska jag på studiebesök till en butik med min handledare för att diskutera arbetsträning. Känns läskigt, spännande, roligt och oroligt på en och samma gång men det ska jag ha ångest över på söndag. Idag är det fredag och jag hade tänkt mig att jag faktiskt skulle börja skriva om/ fortsätta på den där novellen jag hittade men tyvärr har jag fastnat i en väldigt inspirerande tråd på FB om ”Roliga” Tinderprofiler. Håller på att garva ihjäl mig så jag får se vilket av det jag kommer underhålla mig med resten av dagen.

Tjing på er!

Vi fortsätter i ”Drömkåken”!

Renoveringen går framåt ute i pappas och Megs hus, om än långsamt. Vi har döpt huset till Drömkåken. Ni vet som i filmen. Det är ungefär så huset är. Vart efter vi börjar med något så hittar vi något helt annat som håller på att falla sönder eller som måste åtgärdas. Det är ju lite ”spännande” minst sagt.

Men kollade ni inte kåken innan den köptes underar ni nog nu?. Jodå, men kåken har stått tom i två år och såldes med friskrivningsklausul och det har dykt upp fel som inte hittats vid genomgång. Det var ju dock pappa och Meg medvetna om att det kunde ske, så de bryter ju inte ihop, men vissa saker hade helt klart varit bra att slippa ta tag i. Som tex har det upptäckts att vissa kontakter inte har några säkrningar. Hur kommer det sig?
Och läckan som VVS-firman trodde var vattenledningarna visade sig vara en trasig skorssten o.s.v. Men det blir nog bra bra det här när det blir klart. Om inte annat så är det rätt kul att få gå all in med såg och hammare för att riva väggar, duskutera golv, val av dusch, tapeter och om de möjligen kanske även ska byggas väggar?

Igår tryckte jag ner T i en sådna där ”Vi-kommer-och-tar-dig-ET-för-att-utföra-tester-på-dig-dräkt” så hon kunde börja måla ute i poolhuset.

Hela insidan av Poolhuset är helt i ful panel. Det är mörkt och tråkigt så nu jädrar åker penseln fram. Insåg precis också att jag inte har några ”Före bilder” ifrån poolhuset, så det måste jag åtgärda innan det är helt färdigt. Får se om jag hinner ut där ikväll.

I poolhuset kommer det att ställas in ett massagebadkar ungefär där Meg står nu.
Även bastun, toan och duschen kommer att rustas upp. Men som sagt, jag måste ut och fota lite där ute.

Det blir i alla fall skapligt mycket bättre med målade väggar. Här är T och Meg igång med att grunda för första gången. De började även måla taket och när jag kom ut och såg det så trodde jag först att de satt in takfönster. Så stor skillnad blir det med vitt istället för denna fula panel.

Polhuset har idag ett ruttet fönster med spröjsen på sned. Om pappa får som han vill blir det dubbeldörrar i glas i stället. Vi får väl se vad han hittar på.

Det är alltid intressant att gå igenom gamla Word-dokument.

Den där när man går igenom gamla dokument i sparade filer på datorn och man hittar dokument daterade 1994. Man öppnar och börjar läsa, efter ett par sidor inser man att det är början på någon form av novell och känner, fan den här har potential. Undra vad den här går ut på?

Sedan trillar poletten ner, det är en skrivuppgift jag hade i skolan. En novell som aldrig blev färdig. Jag blev så grymt besviken när jag kom på det. Jag ville ju veta vad som hände ju. Den är ju långt ifrån en höjdare, Hallå, jag var bara 17 år när den uppkom och jag har aldrig haft kunskapen eller viljan att bli författare, men bara känslan över att komma ihåg att man själv haft en tanke, en idé …
Så nu är frågan, ska man försöka skriva färdigt den? Jag har ju egentligen inte en aning om vad tanken var med den, vad poängen egentligen skulle vara. En sak är säker, jag hade bättre fantasi som barn/tonåring.

Bjuder på första sidan av det jag hittade. Lova att inte garva! Eller ni får garva, men håll det för er själva. Tänk på att jag bara var 17 när detta skrevs, så gramatik och övrigt kan vara lite off.

——-

”Kapitel ett

”Aron, skruva ner!” Skrek jag och sparkade hårt i väggen in till min tvillingbrors rum. Egentligen borde jag ha förstått att det enda den handlingen skulle leda till var att jag skulle skada mig själv. ”Fan!” Utbrast jag och gnuggade händerna mot vaden när smärtan snabbt spred sig upp från hälen. Oljudet som dånade mellan väggarna inne i Arons rum var verkligen öronbedövande och gick helt enkelt inte att överrösta. Jag hade kunnat smälla av en bomb utan att det hade fått honom att reagera.

”ARON, För helvete!” Jag tittade snabbt på klockradion bredvid sängen, tjugo över två på eftermiddagen, innan jag grymtade och tryckte kudden över huvudet som dunkade. Jag kände även ett kraftigt illamående lura någonstans i magtrakten.

Helvete, hade jag verkligen druckit så mycket igår? Jag hade ett svagt minne av att jag hade tagit några cider, hur många? Tre kanske? Sedan hade jag delat på en flaska vin med Tilde. Åh, vänta? Sam och Tex hade haft shot-tävling också som jag hängt med på, hur många shots hade det blivit? Och så var det ju ölpingisen … Shit! Jag hade nog druckit betydligt mer än jag först trott och betydligt mer än vad jag var van vid.

Illamåendet steg i halsen medan jag försiktigt satte mig upp i sängen för att dra på mig en tröja så jag kunde gå in slå ihjäl idioten i rummet bredvid. Eller åtminstone klippa av sladden till hans förbannade el-gitarr.

”AAAAAAAAROOOOOON” Vrålade jag igen medan jag stapplade ut ur mitt rum med händerna tryckta för öronen för att liksom hålla huvudet på plats och stänga ute det värsta av oljudet. Jag tog sats och sparkade upp dörren, som stod på glänt, till hans rum.

”Aron ditt pisshuvé! Skru …” Jag avbröt mig mitt i meningen, för den som stod i min brors rum med el-gitarren i händerna var inte Aron, nej definitivt inte. Mitt i rummet, med ena benet uppe på Arons säng och gitarren över knät stod en av de snyggaste killarna jag sett. Jag tvärstannade, oförmögen att göra något annat.

 ”Åh, förlåt! Störde jag dig?” utbrast han förvånat, med ett litet retsamt leende, när jag brakade in genom dörren. Han drog handen genom det ljusbruna håret som stod åt alla håll och med en lugg som trillat ner i ögonen på honom. Hans ljust blå ögon synade mig från topp till tå medan han lade ifrån sig gitarren på sängen.
Generad insåg jag att jag stod där iklädd endast trosor och en alldeles för kort t-shirt så jag korsade armarna över bröstet, som om det skulle hjälpa, medan vi båda fortsatte att studera varandra under tystnad.

”Förlåt!” Sade han igen. ”Jag visste inte att någon mer var här, väckte jag dig? Du ser lite …öh, sliten ut?” Hans leende avslöjade två smilgropar och han sträckte fram handen för att hälsa medan han bet på en silverring han hade i läppen.

”Liam.” Sa han. ”Vi är de nya grannarna. Vi bor mitt emot”. Han viftade lite med den vänstra handen mot fönstret, genom vilket man kunde se hans hus.

När jag inte tog hans hand lät han den sjunka igen och han stoppade ner båda händerna i framfickorna medan han harklade sig lite generat. Själv vände jag på klacken och sprang i panik tillbaka till mitt rum där jag drog igen dörren efter mig med en smäll innan jag sjönk ner på sängen igen och kände mig som stans största loser. Vad sjutton hade det tagit åt mig? Varför hade jag inte hälsat på honom? Jag grymtade åt min egen dumhet innan jag kände illamåendet stiga igen.”

——-

Helt ärligt, jag skulle bra gärna vilja veta vad tanken och poängen bakom denna story var. Faktiskt! Just nu har jag inte en enda aning på vad jag tänkte då.

I dagsläget finns det 10 skrivna datorsidor. Detta jag la in här är den första, trots övriga sidor ser jag inte exakt vad den egentligen kommer handla om. Inte mer än att det är något mystiskt med den där Liam, att tjejen det handlar om är en liten diva och att hennes tvillingbror älskar musik. Det är väl typ det. Storyn kan ju egentligen gå åt vilket jäkla håll som helst. Ha ha!

Det jag insåg när jag läste var att den är väldigt out of date vad det gäller teknik, film, serier, o.s.v. så jag funderar på att uppdatera lite. Vem använder klockradio idag? Är det någon som gör det? De pratar även rätt mycket i sladdtelefon. Det borde nog bytas ut mot mobiltelefoner. Serier de tittade på i det jag skrivit var bland annat ”Tre kronor” och ”Rapport till himlen” (Någon som kommer ihåg den?).

Man kanske ska ta hjälp av barnen och skriva färdigt? De har säkert betydligt bättre fantasi än vad jag har att utveckla storyn. Det hade varit spännande att se om den faktiskt hade kunnat bli färdig. Jag hade ju kunnat lägga den på Wattpad? Inte för att jag tror att den kan bli någon hit, utan mer för min egen skull. Att få ett avslut, jag är dålig på avslut. Desto bättre på att dra igång saker.

På något sätt saknar jag att skriva, jag skrev otroligt mycket som barn och tonåring men varken tiden, orken eller fantasin finns där längre. Det är egentligen synd.

Jag är helt slut!

I natt kom jag i säng strax efter 01.00 och sedan var det upp igen vid 05.30 i morse. Jag är inte byggd för så lite sömn så hela dagen idag har jag varit som en zombie. Under min kurs satt jag och somnade på rasten. Ha ha! Det är väl i de lägena man inser att man inte är en ungdom längre. Jag behöver verkligen mina åtta till tio timmars sömn för att vara någorlunda människa på dagen. Tur att jag kan ta igen lite förlorad sömn i natt/imorgon. Och inte blir man piggare av att alla i det här huset konstant beter sig som om de går på någon form av crack!

Barnen är tillbaka i rutinerna igen och jag vet inte vad jag känner. Jag gillar i.o.f.s. rutiner och sådär, samtidigt är jag ingen människa som vill att allt ska gå i samma hjulspår. Nu är det upp tidigt jämt, en ungen ska hit, den andra dit, den tredje är förvirrad. Det är läxor, matsäckar, inköp av nya kläder och aktiviteter som drar igång igen. Jag är inte riktigt byggd för det. Jag vill ta det lite mer som det kommer. Jag blir stressad över allt som ska hinnas med.

Men även detta kommer att ordna upp sig om några veckor. Jag måste bra få lite tid på mig att aklimatisera mig. Sedan är även jag fit for fight igen.

Å så har ju O gått och skaffat pojkvän också. De är så jädra söta tillsammans att man får dåndimpen alltså.

Av det jag sett av honom så är han bara helt genomsnäll, go och mysig. Dessutom har han överlevt introduktionen med övriga familjen och det är ett plus, för vi är ju lite speciella. Han kom till och med tillbaka. Han borde få diplom – minst! Jag hoppas de håller ihop lääääänge!

Fasiken det är så man längtar tillbaka till den tiden själv. När man var tonåring alltså.

Ha en fortsatt bra torsdag allihopa! Imorgon är det freeeedag!

Snart är det fredag!

Då är vi snart igång med vardagen igen. I tisdags började O gymnasiet och igår var jag där på möte med hennes mentor för att prata om hennes behov, så att hon får det stöd hon behöver. Snabba puckar, men jag kände att det var viktigt att ta tag i det omgående så det inte blir hängande i luften som det blivit förr.

Vi hade ett bra möte och det verkar som att hon var med på noterna och kom själv med frågor och förslag på vissa saker. Underbart! Nu får vi se om det fungerar. O är i alla fall väldigt lycklig över att få börja om på nytt, ny skola, nya vänner o.s.v.

Snälla bortse från röran bakom. Det var ju det här med den trasiga bokhyllan jag skrivit om innan, samt att barnen hade ett mindre krig i veckan och kastade saker på varandra, ja sakerna ligger kvar på golvet. Life is beautiful!

Nu har hon i.o.f.s. valt en inriktning där hon går i en klass med enbart tjejer, något jag är lite skeptisk mot. Draaaama! säger jag och generaliserar hej vilt, men man har ju sett det förr. Visst är det drama i blandade klasser också men jag tycker mig se en trend att det är värre i klasser med enbart tjejer. Förhoppningsvis blir det bra.

Nästa vecka börjar även L skolan igen och snart är det jul. Ja, det är så fort det går, och min julklappsstress är redan på plats 😏🎄🎁

Fördelen med att vara inne i rutinerna igen är att jag i alla fall får lite mer gjort. Jag har redan hunnit laminera en lapp till pappa att sätta på postlådan om ”Ingen reklam tack!”, jag har ätit frukost, gjort mig i ordning för att dra iväg på min egen kurs, jag har packat in häcksaxen i bilen så jag kan ta den med ut till pappas hus i eftermiddag. Jag har även planerat kvällens middag, fixat med tvätt, skrivit detta inlägg och läst ut min ena pågående bok. Klappar mig själv lite på axeln över vad jag åstadkommit då jag ju oftast inte ens hade gjort hälften. Jävla utmattningssyndrom! Samtidigt vet jag att det inte är så smart att dra på för höga växlar för det får jag i nacken sedan, men ibland har man bra dagar och då passar jag på även om det inte alltid är så genomtänkt.