Håll era tummar tillsammans med mig!

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN!

Efter månader av tänkande, funderande och ännu mer tänkande och funderande så har pappa och Meg äntligen tagit beslutet att flytta närmare oss. Som jag har längtat.
Det har varit många år av ångest för att jag att haft dem så långt ifrån mig. 30 mil till sina närmaste släktingar har många gånger varit väldigt jobbigt. Jag har alltid stått min pappa otroligt nära så det har smärtat många gånger när man bara kunnat prata i telefon när man egentligen bara velat åka hem till honom.

Många gånger har jag undrat varför jag egentligen flyttade så långt, lite mot min vilja. Men som ung och dum använder man inte alltid hjärnan på rätt sätt och när sedan livet tog de vändningar de gjorde så har jag på undrat hur jag ska komma ur detta.

Vi har diskuterat detta fram och tillbaka, vänt ut och in på alternativ och det har sannerligen inte varit lätt med tanke på alla aspekter som vi varit tvungna att ta hänsyn till men nu äntligen så verkar vi ha en lösning. Så snälla rara alla ni som läser. Håll tummarna för oss fram till den 16/7. För då har vi förhoppningsvis en lösning på problemet, några fler pusselbitar måste falla på plats men vi är på god väg. Så pleace, pleace, PLEASE! Håll era tummar!

Äntligen har jag tagit tag i det här med flädersaft!

För första gången i livet har jag testat att sätta egen fläderblomssaft. Jag har sagt i många, många år att jag ska göra det då det är den absolut godaste saften jag vet, förutom rabarbersaft, men jag har liksom inte blivit färsig till att gå ut och plocka några blommor.  Men när pappa och Meg dök upp så hade de med sig blommor till mig så då kom jag äntligen till skott. Nu är jag ju lite seg på att uppdatera här också som ni vet, så den här satsen är faktiskt redan klar och vi har avnjutit supergod saft i mer än en vecka.

Det blev så himla bra att jag faktiskt tvingade dem att plocka lite fler blommor som de tig med sig i torsdags när de kom. Så nu har jag två satser till på G. Mycket saft blir det, men man kan ju frysa in den.

Uppdaterar mer sedan!

Idag tar T studenten. Eller ja, egentligen gör hon ju inte det eftersom studentexamen försvann 1968 men ni förstår poängen. Så idag blir det ingen låt.

Halv sju i morse var jag i alla fall och lämnade henne på champagnefrukost och här börjar det bli dags att göra oss iordning. Tur med vädret i år också. Underbart!

Studentbal!

Igår var det dags för T’s studentbal! Eftersom jag inte vet hur de andra personerna som hamnade på mina bilder ställer sig till att hamna här i bloggen så blir det inte så många bilder, men jag bara måste visa hur vina mina tjejer T och Terese (Samt Erika) var.

Vad som egentligen försiggår är jag dock en aning tveksam till och låter det vara osagt. En hel timme innan jag behövde vara på plats infann jag mig. Jag försökte få med mig både O och L men ingen av dem verkade direkt intresserad av att kolla på syrran så jag fick åka själv.

Smart trodde jag att jag var också när jag kom så mycket i tid = lätt att hitta parkering, och det var det också. Fick en jättebra plats i garaget under torget vi stod på. Problemet var ju att jag inte tänkte hur jag sedan skulle ta mig därifrån. Tanken var att jag skulle stanna tills de åkt iväg med bussarna som skulle ta dem till själva festen. Nästan en timme senare var jag fortfarande kvar på grund av trafikkaoset. Med både bal, vägarbeten, husbyggen o.s.v. var det totalt omöjligt att ta sig därifrån. Bara inne i garaget fick jag stå en halvtimma för att ta mig ut. Men det var det helt klart värt och ett sådant underbart väder de fick. 30 grader i skuggan är inget man skojar bort. Det var rätt skönt att man kunde stå i de skuggiga delarna av torget för hade man stått så länge mitt i solen hade man med största sannolikhet fått solsting.

Hoppas och tror att det blev en helt oförglömlig kväll, fick bara träffa dem som hastigast igen vid 22.00 tiden då jag åkte in med ombyte inför efterfesten de också skulle på. Sedan dess har jag inte hört något från dem. Antar att de sover fortfarande. Egentligen skulle skolan börja 9.30 idag men jag kan ana att det är ett visst bortfall av treor idag. I alla fall från T’s skola. Hur de andra skolorna lagt upp det vet jag inte.

Nu är det bara en vecka kvar, sedan tar hon, min äldsta, studenten! Det känns så oerhört overkligt och skrämmande. Vad har jag egentligen åstadkommit under dessa år jag haft henne i mitt liv? Nästan halva mitt liv faktiskt om man ska vara ärlig. En sak vet jag dock, jag är rysligt tacksam över att jag fått chansen att ha denna otroligt starka, energisprakande, kreativa, smarta, snälla och duktiga tjej i mitt liv. Alla hennes upptåg, hennes klantighet, hennes förvirrade uppsyn och hennes totala brist av diskretion förgyller tillvaron. Det är sällan tråkigt när hon är i närheten och det bjuds på många skratt, både med och åt henne. Men jag vet att hon bjuder på det!

Älskade unge så stolt jag är över dig!  Heart

I min playlist v.22 – In the army now !

Igår tog O’s klass spexfoton inför avslutningen. Hon valde att gå som Eddie Kaspbrak från filmen IT, den nya alltså. Behöver jag förtydliga att vi är filmnördar?

Hon gillar att gå all in och jag tycker hon lyckades rätt bra trots att vi varken fick tag i midjeväska, svart peruk eller en astmainhalator. Ballongen fick vara med som extra effekt!

Mycket aktiviteter nu varje dag innan skolavslutningen. Kommer knappt ihåg hälften, men vi tar en dag i taget så får vi nog ihop det till slut tror jag bestämt.

Idag ska i alla fall T iväg på lärarmiddag och det är ungefär så långt jag har koll, men vi ska nog ta oss ut på andra sidan av det här också.

Själv hade jag tänkt ta min runda på 6 km, men mitt knä är inte riktigt med mig så körde upp i skogen istället och gick ett varv på elljusspåret i sakta mak. Tänkta att lite motion på mjukare underlag i långsamt tempo än ingen motion alls. Gör nog samma sak imorgon, men då kanske jag lyckas två varv? Håller tummarna för att mitt knä vill.

Fick lite sällskap av Herr eller Fru skogsmus också. Alltid trevligt med sällskap.

Nu blir det till att städa lite där hemma en vända, det kan med lite god vilja också ses som lite motion.

Ha en fin tisdag allihop!

Litet inlägg om absolut ingenting!

Hur underbart väder har vi inte? Jag blir helt lyrisk av det. Skulle det nu vara så att vi inte får någon sommar ”i sommar”, så har det i alla fall varit helt fantastiskt nu. Nästan tre veckor med strålande sol och värme. Det här gör gott för mig själ. Skulle kunna vara ute dygnet om när det är så här, bara njuta och strunta i precis allting annat, men så fungerar det ju inte riktigt för tyvärr kommer ju livet lite emellan också.

Det går förhållandevis bra för mig på det här som jag håller på med ihop med AF och FK. Jag blir återigen bara så fruktansvärt trött. Efter de två timmar jag är där skulle jag kunna sova i ett dygn. Hjärnan är verkligen inte van vid att tänka, vara vaken, ta in intryck o.s.v. men förhoppningsvis så blir det snart bättre. Även fast det är jobbigt är det ändå underbart att få vara lite social. Vi är ett glatt gäng som varierar i storlek mellan ca 7 och 13 personer. Varje möte bjuder i alla fall på många skratt och det är fantastiskt.

Mina promenader börjar göra susen också. Har sänkt min tidsåtgång på mina 6 km med hela tio minuter nu. Yay! Det känns otroligt bra att kondisen börjar komma ifatt mig igen. Nu ska bara mina knän förstå det också så kanske man kan få upp tempot ännu mer.

Förlåt att jag inte skrivit på ett tag, men ni vet ju hur jag är – periodare, dessutom har det ju inte direkt hänt något spännande. Det är liksom samma gamla vanliga. Upp på morgonen, ta tag i dagen, matlagning o.s.v. Blir ju lätt så när både ork och pengar är begränsade. Denna månaden är riktigt åt skogen men allting går.

Jo, förresten jag och T har varit ute på lite olika uppdrag och kollat hus. Inte åt oss men åt en släkting som ska flytta neråt. Så vi har fått vara de första ögonen utåt och godkänt eller förkastat hus personen hittat på Hemnet. Det har varit riktigt kul. Vi har hittat ställen runt om i Skåne vi aldrig besökt innan. Några riktigt fina platser har vi sett, och fel har vi kört, men vad gör väl det om hundra år?

Nu håller vi bara tummarna för att släktingen i fråga snart kan hitta sitt hus så att vi kan få lite bättre kontakt igen. År och avstånd har ju förstört lite av det.

I helgen händer inte mycket. Det är lite lugnet före stormen eller hur man ska säga. Snart är det ju både avslutningsmiddagar, bal, spexfoton, student, vanliga skolavslutningar m.m. Känner mig helt matt av det, redan!

Ha en fin, fin helg allihopa!

Har inget vettigt att skriva men …

Vilket väder vi haft den senaste veckan. Helt fantastiskt, så här vill jag ha det jämt, jag är inte byggd för kyla. Nu vet jag att lite lyligare väder är på väg in så det gäller att ta till vara på de dagar man får med bra väder. 

Igår åkte jag och tjejerna ner till stranden en stund på kvällen, jag kände på vattnet men något dopp blev det inte. Det var iskallt, fötterna blev röda på bara ett par sekunder och det kändes som hjärnan skulle få en chock. Ändå bär der flera barn som badade. Känner inte barn att det är kallt?

Det är även när det börjar bli så här bra väder man inser att man vill gå till frissan och klippa sig och färga bort allt det gråa håret, samt köpa sig lite t-shirts. Men tyvärr så blir det inget med det. Pengakontot är tvärtomt och det suger, på riktigt! 600 kr kvar tills pengar kommer in nästa gång och det måste räcka till mat och bensin så jag kan ta mig till mina aktiviteter jag har i samarbetet med AF och FK.

Mötena gör mig fortfarande helt utmattad och jag kan sova flera timmar i sträck efter mötena. När tror ni det vänder? Är så trött på att vara trött. Alla säger att motion hjälper – in my ass att det gör. Jag har de senaste två veckorna verkligen kämpat på med promenader men inte sjutton blir jag piggare, så är det bara ett påhitt att man blir piggare av motion eller är jag verkligen så körd i botten att dessa promenader ger mer skada än nytta? Jag vet verkligen inte, men jag kommer i alla fall kämpa på med dem, har jag tur kanske jag län tappa något kilo eller två och det hade varit fantastiskt.

Jag och Camilla har även tagit några rundor till det ena utegymmet vi har här i kommunen. Riktigt nice, och man känner sig duktig efteråt. Förutom den grymma träningsvärken man får. Har även konstaterat att jag varken har kondis eller styrka längre. En armhävning är ungefär vad jag orkar göra – EN! Jag hoppas ju att det blir bättre md tiden.

Vi har dock kommit på en dålig, eller i alla fall en sämre, sak med utegymmet. Det ligger så öppet så när solen gassar finns det ingen skugga alls och gymmet blir i stort serr oanvändbart. Det hade varit bättre om de lagt det i skydd al lite träd eller liknande. Eller möjligen satt ett tak över. Då hade det även varit lättare att använda det även om det är lite sämre väder med regn.

I min playlist v.19 – Come Along!

Titiyo – Come Along
Utgiven: 2001
Varför:  Egentligen inte en av de bästa låtarna i mitt tycke, men det ligger så mycket mer bakom denna text.
Jag har sedan mitten av 90 – talet ”levt” mitt liv väldigt mycket på nätet. Hängde på många chatter och när livet hade sina dippar och man inte hade någon vän i det verkliga livet att anförtro sig åt så var det många gånger lättare där. Framför allt under de år jag hängde på IRC. Där var man väldigt anonym, något som ibland gjorde det lättare att öppna sig. Några av dessa personer har jag kontakt med idag också, men långt ifrån alla.
Det var ett tag  ungefär i samband med att denna låt kom ut när jag tyckte det mesta var skit och jag hade ett par personer jag pratade med. Personer som nästan visste mer om mig än mig själv.

En dag när jag loggade in låg ett meddelande och väntade på mig med en länk till denna låt med hänvisning att jag skulle lyssna på texten och att personen i fråga verkligen menade det. Tyvärr lyckades inte denna person hjälpa mig i det läget hur mycket personen än försökte och jag kan många gånger ångra idag att jag inte nappade. Det finns många varför i mitt huvud, men i alla fall. Därav står denna låt mig väldigt varmt om hjärtat. Personen riktade det verkligen till mig och ville och kämpade. Så förlåt för att jag inte lyckades ta steget och förlåt för att du fick höra på allt mitt gnäll. Nu tror jag inte att du läser detta, men TACK för allt du gjorde och för att du ville. FÖRLÅT för att jag bara drog mig mer och mer undan.